Jag träffar många människor i mitt dagliga arbete som är väldigt bra på att se och ta fram sina styrkor. Tyvärr träffar jag desto fler som är bra på det motsatta, nämligen att ta fram sina svagheter. Jag vet att det inte alltid är lätt att inse sina styrkor för alla, men en sak vet jag och det är att alla människor är bra som de är. Vi kan göra fel men ingen är fel.
En del är bra på att springa Marathon och andra är bra på andra saker. Jag tycker själv att jag är bra på att stryka kläder och putsa mina skor. Jag är bra på att uppdatera mina sidor på facebook och jag är bra på att laga mat, i alla fall om jag får säga det själv. Att vara bra på något behöver inte vara att rädda världen eller hitta nyckeln för evigt liv, om det nu mot förmodan skulle finnas en sådan. För det mesta handlar det om att hitta våra styrkor i vardagen och vi har alla styrkor. Ibland kan det till och med bli så att när vi inser våra svagheter och tar tag i dem eller ser på dem på annat sätt så kan de bli våra framtida styrkor. Denna berättelse säger en hel del om detta.
Han var 10 år och fast besluten att börja träna judo, trots det faktum att han
förlorat sin vänstra arm i en bilolycka. Så han började träna judo hos en
japansk mästare och det visade sig att han faktiskt var riktigt duktig. Därför
kunde han inte förstå varför han efter tre månader bara hade fått öva på ett
enda kast.
Till slut frågade han mästaren, borde jag inte få lära mig fler kast? Det här är det ända kast du kan. Det är också det ända kast du kommer att behöva svara mästaren. Pojken förstod inte riktigt, men han litade på mästaren och fortsatte att öva på detta enda kast.
Flera månader senare var det dags för pojken att delta i sin första tävling.
Till sin egen stora förvåning vann pojken sina två första matcher mycket
enkelt. Den tredje matchen visade sig vara svårare, men när motståndaren
till slut blev för ivrig kunde pojken också i denna match använda sitt kast
och vinna matchen. Han var nu i final.
Finalmotståndaren var både större, stakare och mer erfaren. När matchen pågått ett tag begärde domaren time-out av rädsla för att den mindre pojken skulle skada sig. Han var på väg att stoppa matchen när pojkens mästare hindrade honom.
Låt pojken fortsätta, insisterade han och domaren gav med sig. Efter att
matchen satts igång igen dröjde det inte länge innan motståndaren gjorde
ett misstag genom att sänka garden. Och pojken använde sitt kast och fick
motståndaren på fall. Den enarmade pojken hade vunnit matchen och hela
turneringen!
På vägen hem gick pojken igenom alla matcher i huvudet och alla rörelser som han och de olika motståndare gjort. Han kunde inte nu heller förstå hur han lyckats vinna sina matcher med bara ett enda kast. Till slut samlade han mod och frågade:
– Mästare, hur kunde jag vinna alla matcher med bara ett enda kast?
– Du vann av två anledningar, svarade mästaren leende. För det första har du nästan lyckats bemästra ett av de svåraste judokast som finns. Och för det andra är det enda kända försvaret mot just detta kast att gripa tag i motståndarens vänstra arm.
Pojkens största svaghet hade blivit hans styrka.
Okänt ursprung
