Idag gästbloggar Thobbe Rexréuz hos mig igen. Tack Thobbe för att du delar med dig.
Jag brottas dagligen med mitt, som jag kallar det, teflonminne. Har väl alltid brottats med det mer eller mindre. När jag skrivit ner det jag ska komma ihåg, har jag alltid kommit ihåg utan att behöva kolla mina anteckningar. På senare tid har jag blivit medveten om detta förfaringssätt, som alltid varit naturligt för mig. Nu förstår jag varför det varit så bra, ser ofta artiklar om inlärningbeteenden och just detta med att skriva ner hjälper inlärningen oerhört mycket.
Det gör mig glad att inse att jag gjort bra saker utan att vara medveten om att jag gjort det. För mig har det ju ”bara” varit en fråga om att komma ihåg för egen del. Det är samma sak med att säga till någon att denne ska hjälpa mig att komma ihåg eller säga till. Har jag bett om detta, minns jag det ändå i säker 99 % av fallen.
Det sistnämnda handlar om, tror jag, att jag är en hjälpare. Har jag lämnat över ansvaret till någon annan att påminna mig, vill jag ju så klart hjälpa denne att göra sitt jobb, alltså kommer jag ihåg själv. Klurig tanke, eller så är det genialt enkelt. Från och med nu, kommer denna insikt att hjälpa mig att ha tilliten till mitt eget minne fullt ut, istället för att slå ner på mig själv för att jag har dåligt sådant. Det handlar ju inte enbart om mitt minne, det handlar om mänskligt inlärande helt och hållet.
Vad jag har förstått, är det hjärnans sätt att registrera och aktivera minnet genom att man skriver ner, då man också får det visuella intrycket. Vi människor är fenomenala på att ta in intryck, ibland mer än det som är nödvändigt. Genom att skriva ner, frigör vi utrymme för närminnet. Det nedskrivna hamnar i en större minnesbank, där vi behöver kodord för att komma åt. Läste för något år sedan en forskningsrapport som påstod att det vi en gång läst, finns för alltid lagrat i vårt undermedvetna. Nyckelorden är det som låser upp, ger tillgång till minnet.
På så sätt gör detta med att anteckna dubbel nytta, det fyller på i förrådet av minnen, men också gör det att nya intryck/tankar hela tiden får plats utan att ta all energi. Det handlar med ord inte om att jag är sämre eller bättre än andra att minnas, det handlar om utrymmet som sådant. Känns bra att kunna säga, tyvärr jag kan inte ta in mer idag, jag är ”out of memory”
Förr har jag ofta tänkt, var får jag allt ifrån, när jag uttrycker mig klart och koncist, eller förnuftigt. Det handlar om de gånger jag hajar till själv över mina formuleringar och ordval. Jag kan skriva eller prata, på ett sätt som inte är mitt vardagliga sätt att uttrycka mig. Som om det inte var nog, i mitt undermedvetna finns en massa minnen lagrade, som kommer fram när tiden är mogen. Att jag dessutom väljer att skriva ner dem i olika sammanhang handlar om att förmedla kunskapen och inspirera andra till att våga lita på sig själva och sin kunskap.
Mitt råd blir alltså, skriv ner det du vill minnas.
Thobbe Rexréuz
______________________
FACETTEN – för din utveckling
www.facetten.co
