Så sitter jag på ett hotellrum igen efter en föreläsning som så många gånger förr. Ikväll lyckades jag hinna inom en Ica butik och köpa en räksmörgå efter min föreläsning. Det blev med räkor för det var det enda de hade kvar. Dessutom väldigt lite räkor men massor av majonäs som jag valde att skrapa bort det mesta av som inte tillförde mina smaklökar något.
Livet är ibland som en räkmacka och andra gånger inte. Jag tänker på att jag har en stor förmån att få kunna jobba med det jag allra helst vill och kan försörja mig och min familj på det. Det ligger naturligtvis väldigt mycket arbete bakom att komma dit där jag är idag och det har definitivt inte alltid varit som en räkmacka.
Men när det som ikväll efter föreläsningen kom fram en tjej och sa att hon gått många timmar hos psykolog men aldrig tidigare hade två timmar gett henne så mycket som min föreläsning gjorde ikväll, då är det räkmacka för mig. Jag tackade henne ödmjukt för att hon delade med sig och jag gav henne en innerlig kram för att hon var så modig att komma fram direkt efteråt och berätta det. För mig var det som sagt ännu en räkmacka. För mig är det just det som gör att jag brinner för det jag gör, åker land och rike runt varje vecka och delar med mig av det innersta av mitt hjärta. Jag vill dela med mig av mina räkmackor till de som vill ha, de som vill ta emot dem och de som behöver dem. Jag säger inte att mina räkmackor faller alla i smaken.
Men min räkmacka är allas macka för i min värld är det inte räkor som är på brödet, det är kärlek och det kan jag aldrig dela med mig av för mycket. I min värld har jag räkmackor till alla som vill ta emot en.
Torkild
