Idag torsdag var jag i Södertälje och föreläste för ett 50-tal ledare inom vård och omsorg i Botkyrka kommun. Ett glatt gäng som hade haft ett dygn tillsammans för planering och umgänge. Som avslutning hade de anlitat mig som föreläsare för att prata om vikten av att kunna leda sig själv för att bli bättre på att kunna leda andra.
Innan föreläsningen åt jag lunch tillsammans med dem och eftersom jag aldrig äter mycket innan en föreläsning, med risk för att få ”paltkoma”, så tog jag dagens soppa från buffén. Det var en osedvanligt god soppa så jag var tvungen att ”ta om”. för en gångs skull Jag berättade det för tjejerna som jag satt tillsammans med och sa att denna soppan skulle man haft receptet till. När jag hade ätit klart gick jag upp till föreläsningssalen för att förbereda mig och när klockan slog 13 var alla på plats och jag började jobba.
Jag höll min föreläsning och efteråt tackade beställarna mig för min insats inför publiken med orden: ”Vi har inga blommor med till dig men vi har varit inne hos kocken och fått receptet till soppan. Han hade bara recept för storkok så här är en lista på alla ingredienserna”.
Jag blev så glad så jag gav henne en kram helt spontant. Inte för att jag fick receptet utan för att hon hade lyssnat på vad jag sagt och sen gått ut till kocken och frågat om receptet. Hur mycket det skall vara av respektive ingrediens skall jag nog luska utLovely.
Detta är för mig ett så bra exempel på när det lilla kan göra så stor skillnad. Det är detta som är DLX dvs. det lilla extra. Omtanke, kärlek och engagemnag i stunden.
Tack Botkyrka kommun
