För många år sedan hade jag en period där jag tyckte det mesta var skit i livet. Jag berättade för en bekant att jag tyckte livet var för jäkligt. Det var då hon sa något som jag har tänkt på många gånger. Hon sa att skyll inte på livet för livet är konstant och har inga känslor, det är hur du upplever livet som skapar känslan av att det är för jäkligt. Du kan inte förändra livet för det är universellt, du kan bara ta ansvar för dig själv och förändra hur du upplever livet.
Det blev som en käftsmäll för mig men samtidigt förstod jag vad hon menade och kunde börja ta tag i mig själv och inte skylla på något som jag inte kan förändra. Sakta men säkert tog jag mig upp ur min svacka och det hon sa har hjälpt mig många många gånger i livet.
Jag har varit med om många traumatiska upplevelser i mitt liv och de har jag fått be om hjälp med att bearbeta, vilket är bra men även om jag får hjälp är det alltid mitt eget ansvar att ta hand om mig själv.
Jag tror att det var där mitt intresse för personligt ledarskap föddes och att jag på riktigt förstod att det är bara jag som kan ta 100 % ansvar för hur jag väljer att ha det i mitt liv. Inte alltid lätt men ändå mitt ansvar till 100 %. Det gäller mig lika mycket som alla andra och jag tränar på det varje dag precis som alla andra behöver göra.
Jag är inte mycket för positivt tänkande, andlighet, meditation, healing med mera. Jag har full respekt för de som tror på och utöver det. Men det är inte min grej. Jag tror på att bli mer medveten om sig själv och sina egna tankar. Utifrån det fundera på om det jag gör är det jag vill göra. Om inte så bli medveten om vad som behöver göras istället och sen börja träna på att göra det, be om hjälp, ett steg i taget.
Hellre medvetna handlingar än positivt tänkande. Men som sagt det är min värld och det är så den fungerar.
Torkild Sköld
