Verklighet eller värklighet

Verklighet eller värklighet

Hur påverkas vi?

Har haft ett spännande möte med en fantastisk tjej som är igång med att starta eget företag. Härligt att träffa människor där man ser att drivkraften lyser i ögonen. Vi kom in på det där med att nätverka i olika sammanhang och då kom vi så klart in på facebook, detta fantastiska media men ändå så mycket i sin linda. Det intressanta med facebook är ju vad som skrivs för om ingen skriver något då finns det inget forum och därmed skulle facebook inte finnas. Men vad är det som skrivs egentligen och hur upplevs det som skrivs? Vad är ok att skriva och vad är inte ok?

Vi var överens om att det många gånger är en förskönad värld som inte överensstämmer med den verkliga verkligheten, om det nu finns någon sådan. Alla är så positiva och de gör så mycket bra saker och är framgångsrika. Det åks på fantastiska resor och middagarna är inte bara bedårande de är även de mest hälsosamma som finns. Det läggs ut personutvecklande bilder med fantastiska texter (inkl jag själv) och det är änglar och hjärtan och fantastiska landskap. Det är en bild av en verklighet som vad jag vet inte finns någon annanstans än på facebook. Vem är det då som läser allt det som skrivs och hur påverkar det dem? Forskare är idag hyfsat överens om att våldsfilmer och Tv-spel med våld och krig överförs på våra ungdomars beteende, vilket syns på det ökande våldet i samhället. Men om vi utsätter dem för en värld där allt är guld och gröna skogar, hur påverkar det dem.

[border]

wpid-reality-check

Hur påverkas vi av det som skrivs på facebook?

Facebook har ju besökare från 13 år och uppåt och i den åldern är barn väldigt mottagliga för det som händer runt om dem. Dessutom finns det även betydligt yngre barn med Facebook konton där de uppger fel ålder. Vad är det som sagt för bild de får och vilken bild vill vi ge dem. Jag upplever att det nästan är tabu att skriva om de mindre roliga sakerna på Facebook och ifall man gör det så blir man nästan utstött från folks förtroende. Jag har själv vid ett par tillfällen skrivit om jobbiga saker i mitt liv och det skall gudarna veta att det inte gick hem i alla läger. Men det kan jag leva med. Frågan är dock om alla kan leva med det för vad har en skev bild av verkligheten för påverkan på oss?

För ett tag sedan vägledde jag en kille som var 17 år. Han hade det jobbigt och tyckte att han aldrig räckte till och att han inte kunde uppfylla sina föräldrars förväntningar på honom. Detta gjorde att han tillsammans med sin otränade självkänsla inte alls mådde bra. Han nämnde flera gånger att hans pappa som var överläkare, alltid var perfekt, orädd och säker på sitt jobb. När jag nämnde för honom att hans pappa säkert tvivlar på sig själv blev han nästan arg på mig för att jag sade något sådant om hans perfekta förebild. Jag vidhöll att det säkert är så och jag bad honom att fråga hans pappa om det stämde. Vi pratar aldrig om sånt hemma för vi har inga problem, sade grabben. Jag insisterade på att han till nästa gång skulle fråga pappan och att vi skulle prata om vad som hade sagts. Motvillig till uppgiften gick han hem men lovade att göra det.

Nästa gång vi träffades var det en kille med stort leende på läpparna som mötte mig. Han utbrast direkt: Du hade rätt, pappa är inte felfri. Han berättade att pappan hade sagt att han många gånger var både rädd och osäker när han stod inför stora operationer på sjukhuset. Det var som en ny värld öppnade sig grabben. Vi kom ganska snabbt fram till att förväntningarna från hans föräldrar egentligen var förväntningar som han hade ställt på sig själv eftersom han såg sin pappa som ofelbar och perfekt och då ville han också bli det. Detta ledde till att vi kunde bygga realistiska och uppnåbara mål för honom nu när han insåg att ingen är perfekt.

Många människor går omkring och mår dåligt. Att då mötas av en facebook-värld där allt är guld och gröna skogar är inte en bra terapi för alla människor. Jag tror att det är av yttersta vikt att vi även vågar skriva om de mindre bra sakerna på facebook och att vi lär oss att alla människor har en historia och ingen av oss är felfri. Nu menar jag inte att facebook skall bli en soptunna där vi kastar all skit och jag menar inte att vi skall skriva allt som vi är med om när det är kris i livet eller allvarliga sjukdomar. Jag menar ej heller att vi skall skriva alla hjälpande, positiva och inspirerande inlägg. Jag menar att de flesta av oss har ibland vardagsproblem och I-landsångest och det är inget vi skall vara rädda för att visa, för när vi inser att det inte bara är vi själva som lider av det så blir det mer naturligt och kan vi prata om det så kan vi hjälpa varandra. Så det måste finnas utrymme för att kunna be om hjälp och få hjälp för en sak vet jag, att även om många är rädda för att be om hjälp så vill de flesta av oss hjälpa till när vi kan.

Vi måste alla hjälpas åt att vara realistiska, ärliga och härliga så att vi skapar den verklighet som vi vill att vår omgivning skall se. Ingen fantasiverklighet utan en verklig verklighet. Om en sådan nu finns som sagt.

Gör dig en bra dag

Torkild Sköld (långt ifrån perfekt och utan problem)

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Kommande föreläsningar

  • 8 apr: Kristianstad

    Biljetter kvar
  • 9 apr: Eslöv

    Biljetter kvar
  • 11 apr: Staffanstorp

    Fåtal biljetter kvar
  • 15 apr: Uddevalla

    Biljetter kvar

Alla öppna föreläsningar