Idag gästbloggar Thobbe Rexréuz med en tänkvärd och berörande text.
Att ha tankar om hur saker kunde vara annorlunda tror jag bara är uppfriskande, så länge man inte fastnar i dem. De kommer till oss för ett syfte, det är min övertygelse. Syftet är att vi ska lära oss något av allt som händer i vårt liv.
Senaste veckan har jag haft tid att tänka mycket, då jag varit hemma från jobbet. Kroppen behövde tid för total vila. Har kollat mycket på TV, sett olika människoöden både fiktiva och verkliga i olika program. Älskar att iaktta och lära av folks beteenden, tänkesätt osv. Finns alltid något att lära om man är öppen för detta. Att inse att även jag själv behöver ändra på saker hos mig för att gå framåt. MEN, samtidigt gäller det att vara ödmjuk och se styrkan hos sig själv, att ha insikterna över att det liv jag levt, har fått mig att bli den jag är idag. Det låter klyschigt, men är inte mindre sant för det. Det är rena fakta, utifrån mitt synsätt.
Igår fick jag tankar om vad som kunde ha hänt ifall jag varit tuffare och tagit för mig mer tidigare i mitt liv. Vad hade hänt om jag stoppat all mobbning jag blev utsatt för som barn/ungdom? Vad hade hänt om jag senare i livet, satt ner foten och sagt ifrån i olika situationer där folk trampat på mig? Vad hade hänt om jag vågat stå upp för mina åsikter?
Listan kan göras hur lång som helst på frågeställningar. Dock leder inte dessa frågor någonvart, eftersom jag inte kan leva om mitt liv genom att vrida klockan tillbaka. Fakta kvarstår, jag gjorde mina val utifrån vad jag ansåg vara bäst för mig just då, medvetet eller undermedvetet.
Själv har jag alltid varit en givare, en som velat andras väl och ve, framför mitt eget. I början av livet var det ett sätt att få uppmärksamhet och bli sedd. Sedan blev det ett sätt att behålla de, som jag då ansåg, vara värda att behålla runt omkring mig. Ville ju inte ha konflikter, så jag var en kappvändare under perioder av mitt liv. Idag har jag släppt allt detta och gör vad som är bäst för mig.
Om någon känner/kände sig illa till mods över detta, är det tyvärr deras problem, inte mitt. Mitt ansvar är ju att ta hand om mig, andra får ta hand om sig. Håll isär begreppen, att vara självisk och att ta ansvar. Jag har eller kommer aldrig medvetet såra någon, men kan inte andra se sin egen roll i processen, så kan inte jag påverka det.
Liksom många andra har jag lärt den hårda vägen, att jag varit delaktig i många delar, både på gott och på ont, att mina beslut har fått andra att ta avstånd från mig. Det var jättejobbigt i början, men med tiden lärde jag mig att skilja på sak och person. Jag har aldrig kunnat hata någon annan person, oavsett hur denna person behandlat mig. Tyckt väldigt illa om? Ja, det har jag gjort.
Hata är för mig ett enormt starkt ord, och den känslan kan jag inte ta in. Dessutom vet jag ju inte den personen bakgrund till varför den agerat som den gjort. Så länge jag inte har alla fakta, har jag inte rätt att döma, är mitt nya sätt att se på livet.
Indianerna har ett talesätt som jag försöker påminna mig själv om när det blåser hårda vindar i mitt liv.
”Döm aldrig en medmänniska, innan du vandrat i hans mockasiner 14 dagar”
Thobbe Rexréuz
FACETTEN – för din utveckling www.facetten.co
