Så, jag kliver in i föreläsningssalen och kan konstatera att det iallafall är halvfullt med folk. Kul, tänkte jag och slog mig ned, jag är iallafall inte ensam i rummet.
Fem minuter efter att föreläsningen ska ha startat är rummet överfullt, det finns inte en enda stol ledig så långt ögat kan nå. Jag förstår ganska snart varför.
Torkild kliver upp på scenen, iklädd svarta jeans, kavajväst och skjorta. Tvingar en stel publik att säga hej flera gånger om med sin skånska dialekt, tills taket nästan lyfts.
”Hur kommer det sig, att vi hela tiden säger att vi ska tänka utanför boxen när det första en människa gör, då denna träffar en okänd person är att placera denna i fack?
Ni har säkerligen redan funderat över vad jag är för spinkig typ som kliver upp på scen och ska föreläsa för er (…)”
Han pratar på ett sådant sätt att man kommer på sig själv att följa efter honom med hela huvudet för att kunna titta på honom då han talar, om han står så att någon som sitter framför råkar vara ivägen. Han fångar intresset.
”Så, hur många i detta rum är ledare? Upp med en hand”
Ett fåtal personer räcker upp handen.
”Vad är ledarskap?”
Total tystnad.
”Detta är alltid den roligaste frågan att ställa, haha. Enligt mig, innebär inte exempelvis ett chefsjobb att du är en ledare. Att var chef, är en position, en yrkesroll, ledarskap de måste man förtjäna. Du kan inte vara en ledare om ingen vill följa dig. Och hur ska du leda andra, om du inte vet vad det innebär att leda dig själv?
Du är din egen VD, i företaget ditt liv. Du är ledare i ditt liv. Visste du, att chansen att just du, med ditt personliga DNA osv hade chansen 1 på 4 miljarder att födas fram. Innebär inte det att du är unik? Och så finns det folk som går omkring och tror att de är ett misstag!”
Torkild pratar om vikten utav att man förstår att man själv är den enda som kan ändra sig, att en själv är den enda som kan göra en yttre förändring genom att börja hos sig själv. Som barn fick han stryk av sina föräldrar, han blev mobbad i skolan och mådde dåligt. Han beskriver skammen utav att ha legat böjd över sina föräldrars knän med naken stjärt och väntat på slaget. ”Jag kunde ligga där och vilja att de skulle slå mig någon gång, för att jag visste att smärtan skulle gå över, men något som aldrig gick över var skammen.” Han pratar även om att han fått lära sig att ”riktiga pojkar gråter inte” och att han därför som barn gråtit i smyg, under täcket, i garderoben, i badrummet just för att han ville vara ”en riktig pojke.”
Sedan talar han till en dämpad publik, men det var då. Då, mådde jag dåligt över allt som hände mig, för det jag blev utsatt för. Nu å andra sidan måste jag inse att jag är en vuxen människa, går jag runt nu och ältar det som hände då – då är det jag som får mig att må dåligt. Det är bara jag som kan styra mina tankar, skapa en förändring och sluta definiera mig som ett offer. Det är bara jag, som kan leda mig själv.
Torkild fångar en publik och tar oss genom föreläsningen med skratt så att en nästan trillar av stolen för att i nästa sekund få sig en verbal käftsmäll och i en tredje vända försöka kväva tårarna. Det är omöjligt att försöka återberätta de 2,5 timmar som föreläsningen föregick men det är helt utan tvekan så att Torkild är en sådan person som förändrar liv. Till det bättre, och med stor skicklighet.
Det går inte att återberätta vikten, eller betydelsen, av det som han delar med sig utav men det går att konstatera att de 395:- kronor som biljetten kostade är de bästa 395:- kronor du någonsin spenderat, det är nämligen den summan du behöver för att få käftsmällen att börja leva ditt liv med en aktiv roll som VD.
Texten kommer från bloggen: http://jagkanvikan.blogg.se/2016/october/vem-ar-du.html
Här kan du läsa mer om mina föreläsningar och vilka orter jag har inplanerade just nu. https://www.torkildskold.se/forelasningar/
