Idag gästbloggar Johan Rautio hos mig igen och det är en stark och personligt text som säkert många andra kan känna igen sig i. Jag vet att jag är strulig. Jag vet att jag är urusel på att sköta pengar. Jag vet att mina intressen skiftar snabbt. Jag vet att jag är impulsiv, snacksalig och godtrogen. Jag vet att jag har svikit, kastat bort fina saker. Gjort felaktiga val och fattat mindre genomtänkta och ibland rent av katastrofala beslut. Men jag har alltid försökt att göra mitt bästa…..Även om jag inte räckt till. Inte nått ända fram eller gett mig på något jag aldrig borde. Och allt det har fört med sig konsekvenser.
Jag har mina problem, diagnoser och dålig självkänsla. Inget av det är någon ursäkt. Möjligen en del av förklaringen till att saker ibland går åt………… Jag vet att många ändå bryr sig om mig. Att många ändå ser mig som en vän och tycker om mig. Problemen sitter inombords och syns inte utåt. Bara konsekvenser och följderna märks.
Mitt liv har under många år varit en berg och dalbana. Många svackor och dalar men även riktiga toppar. Men kom ihåg att det är nedförsbackarna och de djupa dalarna som ger vagnen fart och möjligheten, kraften att ta sig upp och nå krönet och sedan vidare.
Av olika omständigheter är jag nu i en fas i livet när jag äntligen har en strålande chans att komma på fötter en gång för alla. Både ekonomiskt, yrkesmässigt och framför allt på det personliga planet.
Jag vet att du vill mig väl. Jag säger DU även om det inte finns någon speciell ”du” Många människor har åsikter. Alla stämmer inte överens med mina. Det ska gudarna veta.
Men vem är DU att krossa mina drömmar? Att totalt plocka ner mig på jorden. Visst har jag högt flygande planer….. Och visst kan jag behöva komma ner på jorden. Men det är en väldig skillnad på en lugn och trygg röst i flygledartornet och att bli nedskjuten av ett luftvärnsbatteri eller Stingermissil.
Jag behöver bolla ideer. Alla är inte bra. Det vet jag. Men se det som en tankesmedja istället.Idiotförklara mig inte. Det är jag redan tillräckligt bra på själv.
Nu har jag inte många drömmar kvar….. Egentligen bara två stycken. Jag hade så gärna velat Dela dom med någon. Pratat om dom. Fått råd, tips och nya infallsvinklar.
Men jag vågar inte. Jag vill inte få dom också krossade och löjliggjorda.
Låt mig få ha mina två sista drömmar. För kanske en dag……….
Johan Rautio
