En mästare frågade sina lärjungar: ”Varför skriker vi i ilska? Varför skriker folk på varandra när de är upprörda?”
Lärjungarna funderade en stund, och en av dem sade; ”Eftersom vi förlorar vårt lugn, så skriker vi för det.”
”Men, varför skrika när den andra personen är precis bredvid dig? Är det inte möjligt att tala med honom eller henne med en mjuk röst? Varför skriker du på en person när du är arg?”
Lärjungarna gav honom något annat svar, men inget nöjde mästaren. Slutligen förklarade han: ”När två människor är arga på varandra, har deras hjärtan ett stort avstånd. För att täcka det avståndet måste de skrika för att kunna höra varandra. Ju argare de är, desto starkare måste de skrika för att höra varandra för det stora avståndet.”
Då mästaren frågade: ”Vad händer när två människor blir förälskade? De skriker inte på varandra utan de talar tyst, varför? Eftersom deras hjärtan är mycket nära, är avståndet mellan dem är mycket litet…”
Mästaren sade till sist: Och när De älskar varandra ännu mer, vad händer då? De talar inte, bara viskar och de kommer ännu närmare varandra i deras kärlek. Slutligen behöver De inte ens viska, De tittar bara på varandra och det är allt. Det är så nära, två människor ÄR när de älskar varandra.
