Idag har jag förmånen att ha Marko Tips Fråncoachen Latva-Nevala
som gästbloggare igen.
Det här är Ella. Hon är mina barns lillasyster. Dagens berättelse handlar om Ella, och alla andra som har unika förmågor. Hoppas ni förstår den vetenskapliga leken med ord, och symboliken. Det här är till alla er som vill se bortom det främmande, det nya, det annorlunda – och istället se det som förenar, och nyttja de unika gåvorna vi alla bär. Och det här är framförallt till dig Ella
/Marko
”Trisomi 21 – en hyllning till vår kära kamrat.
Vi minns det som igår när du kom till oss din första dag. I vår skola fanns det miljarder av klasser. I varje klass gick det 46 elever. Alla såg likadana ut. Vi lekte vi alltid två och två, som tvillingpar. Så var det, och så hade det alltid varit – trodde vi. Men en dag hände något, en sak som bara sker en gång på tusen. En händelse som fullkomligt skakade om vår värld, rubbade våra cirklar, kastade oss ur det ekorrhjul av fördomar vi levt med hela vårt liv – och inte ens kände till själva. Det var den dagen du steg in i vårt klassrum. Ditt namn var ovanligt. Trisomi 21…
Vi var först skeptiska. Vi var rädda för det nya, för det okända, det annorlunda. Hur skulle vi nu bete oss? Hur skulle det gå med våra jämna par i klassrummet? Nu var vi en för mycket. Vem skulle vara med vem, och vem skulle vara utan? Vi var elaka mot dig, Kallade dig för olika namn som mongo, cp och utvecklingsstörd. Fan vad taskiga vi var! Vår okunskap slog dig hårdare än våra ord, och även om du log – så grät ditt hjärta. Det är med stor sorg vi förstår det idag. Hur kunde vi, som ansåg oss vara både kloka och intelligenta, bete oss så dumt, så okunnig, så fördomsfullt? Usch vad vi skäms för det idag.
Men du förlät oss, ty vi visste inte vad vi gjorde. Du var större än oss. Du var bättre än oss. Du lät inte vår oförståelse slå ner dig för gott. Du gav inte upp. Du slog dig ihop med tvillingarna 21, de oslagbara – och nu var ni tre – ännu mer oslagbara! Du fortsatte le. Du fortsatte krama oss, ja hela världen omfamnade du. Du lät inte det främmande hindra dig, Du vågade gå fram till alla, och säga exakt vad du kände. Du ältade aldrig gårdagen. Du oroades aldrig morgondagen. Du levde här och nu, och lärde oss att göra det också. Du gav oss insikter om att det annorlunda inte behöver vara farligt. Du visade oss att olika är bra. Du visade oss vad ett stort hjärta är. Du gav oss kärlek, och du lockade fram kärleken ur oss. Du drog upp våra smilband när de var på väg ner. Du gav oss skrattet när vi agerade stumt. Du tände våra ögon, när de var på väg att dö ut. Du var floden av livsglädje, när vår lust ebbade ut. Som vår teologilärare sa när vi talade om skapelsen – när gud skapade oss, då satt han i problemfyllda tankar. När han skapade dig, då grubblade han inte – då var han bara glad…
Det är med stort vemod vi inser att du kanske aldrig mer kommer på besök till framtida klassrum. Att din närvaro i den promille av lyckliga vinnare kanske bara blir ett minne blott framöver. Att provsvar kommer medföra att du aldrig får chansen att se dagens ljus något mer. Att livets låga aldrig mer ska få bli tänd. Att hoppets stjärna ska slockna, innan den fått födas. detta bara för att någon bestämt en norm för vad som är normalt, och vad som är annorlunda, en defekt, en störning. Men du är ingen störning. Det är inte du som är avvikande, det är snarare vi som är ovikande…
Tack kära Trisomi 21 för att du lärt oss skillnaden mellan livet, och att verkligen leva. Tack för att du förde samman oss 23 tvillingpar till en lycklig enhet. Tack för att du skapade 46 individer till ett vi, en stjärnbild där du var den mest lysande stjärnan. Tack för att du gav oss vår livs lektion. Tack för att du gav oss kraften att tro på det nya, det olika. Tack för att du gav oss synen, öppnade våra ögon för att det annorlunda kan vara en styrka, en gåva, en förmåga. Ditt nummer 21 kommer för evigt hissas i taket av vår arena vi kallar livet. De säger att du gav vår klass en kromosom för mycket – men vi tror snarare att alla andra klasser är en kromosom för lite…
Tack Trisomi 21, tack – vi ska aldrig glömma det du gör för oss…
Dina klasskamrater i Cell A”
Marko Tips Fråncoachen Latva-Nevala