Den här texten är inte min utan en kompis till mig som heter Johan Rautio har skrivit den. Jag blev så berörd av den så jag var bara tvungen att med Johans tillåtelse publicera den här.
TILL ALLA MINA RIKTIGA VÄNNER!
Det här är ingen klatschig ”DELA GÄRNA STATUS” Alla ord utom nästa mening är mina egna.
Visste du att de tre svåraste saker att säga är att jag älskar dig, jag är ledsen, och hjälp mig?
Jag har inget problem med att säga: Jag är ledsen eller förlåt……
Förhoppningsvis kommer jag en dag att hitta någon mer som jag vill säga: Jag älskar dig till……
Men att säga: HJÄLP MIG! tar emot……..
Just nu har jag kaos i mitt liv. Orsakerna är många… INGEN behöver känna skuld…..” Många bäckar små” är väl ett citat som ligger nära. ”En olycka kommer sällan ensam” och ”Det var droppen” är två andra……..
Känner mig just nu som om jag kommer på kant med allt och alla i tillvaron just nu…. Jag sårar ofrivilligt vänner och nära. Beter mig klumpigt…Sviker löften…Glömmer sådant jag lovat…. Avskyr mig själv…. Skäms….. Saknar TOTALT ORK att ta itu med enkla saker…… Kan inte ens diska eller tvätta. Städningen ska vi bara inte tala om…Laga mat…Varför? Vill ju inte ens äta… Och det är ändå de små enkla problemen….Finns betydligt viktigare saker här i livet som OCKSÅ blivit helt bortprioriterat……
Många muttrar säkert…. MEN DU MÅSTE….osv osv….. Andra säger HUR I H-vete….osv
Men vet ni en sak…. Jag har kommit till den gräns där jag snart inte ORKAR bry mig om något….
SÅ SNÄLLA! NI SOM FORTFARANDE VILL VARA MIN VÄN eller har tvivel om saken…. ACCEPTERA MIG SOM JAG ÄR OCH STÅ UT MED MIG ETT TAG TILL ELLER TA AVSTÅND FRÅN MIG HELT OCH HÅLLET…. Allt däremellan känns outhärdligt….. Jag har tillräckligt med ruelse och skuldkänslor… Jag VET vad jag gjort och inte gjort…… Ni behöver inte påminna mig eller undra: HUR KUNDE DU?
VISSTE jag svaret på den frågan hade jag inte suttit här och skrivit nu….
Det finns saker jag önskar mer än något annat just nu….. Men jag orkar inte eller vågar inte be om det…….. Vill inte tränga mig på….Jag VET ju att jag inte är någon kul kille just nu…eller en bra vän. Jag vill ju vara både och. Förhoppningsvis kommer jag att bli det igen…. Men det tar nog lite tid.
SÅ SNÄLLA SNÄLLA FÖRLÅT MIG och vill ni fortfarande vara en del av mitt liv så stanna bara upp och skänk en tanke. Visst? MINA bekymmer är ju egentligen små…. Sveriges största brand genom tiderna rasar bara några mil bort och sprider sig okontrollerat…….Och lika lite som en brandman kan bekämpa den elden själv. Lika lite kan jag ta mig ur det här helt själv.
STOR KRAM till dig som orkat läsa så här långt… Johan
