Igår var jag och lämnade min dotter på hennes första studentbal och det var en stolt pappa som körde sin vackra flicka dit. Jag hade lovat att hämta henne och under de timmarna fanns det gott om tid att fundera över livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. En stund att stanna upp och inse hur snabbt tiden går men det är bara jag som kan stanna upp och leva i nuet. Nuet har ingen tid om jag är medveten om det men annars tar tiden över nuet.
När jag satt där som mest i mina tankar ringde telefonen och det var dags att bli hämtad. Klockan var inte ens 12 slagen men hon tyckte att det var lagom att bryta upp just då. Hon var nöjd och glad när jag hämtade henne och själv hade jag lite nya tankar att fundera över.