Torkild Sköld

Stilla vals

Idag gästbloggar Pernilla Bergman Tano med ett kapitel från hennes bok ”Jag känner alltså finns jag”

Jag ligger snörvlande och lite hostig i sängen vid vår sommarstuga vid Eketorp i Värmland. Vinden tar tag i björken utanför huset och slår till mot fönsterrutan. Jag drar täcket högre upp och lyssnar till ljudet av gräsklipparen som min blivande man drar fram och tillbaka runt huset. Mitt samvete säger att jag borde sätta fart och göra någon nytta, men min kropp säger att jag behöver gå ner i varv. Varför växla högre och accelerera när jag kan bromsa?

Under en stor del av mitt liv har jag rusat på i en snabb och intensiv salsa, men frågan är om jag verkligen haft rätt takt och balans i livet? En stilla vals passar mig bättre i tempo där jag känner en kontakt mellan rytm, kropp och själ på ett balanserat sätt. När jag rusar på i livet har jag svårt att känna efter vad jag själv vill och följer då ogenomtänkta beslut som inte är förankrade med hjärtat. Detta medför att jag tappar styrspaken och följer andra personers vilja mer än min egen. Varje gång jag går emot mina egna värderingar som jag står för minskar min förmåga att höra vad mitt hjärta och ryggrad säger mig. Att äga sina åsikter, ord och handlingar är för mig att vara sann mot sig själv. Numera är jag bättre på att lyssna på min inre röst och veta vad jag vill och behöver, även när min omgivning tycker något annat.

Tröttheten kommer över mig och jag rättar till den blårandiga kudden. Den blir härligt fluffig och jag låter huvudet falla tillbaka mjukt igen. Vår rödfärgade katt Elias sitter vid fönstret och följer en citronfjäril som rör sig utanför och jag hör ljudet av en vattendroppe som då och då möter metallen i diskhon. Utanför lyser solen och jag ser hur våra kläder fladdrar av vinden på tvättlinan. Ute på åkern ser jag hur två tranor lyfter ståtligt. Dessa tranor har ett speciellt läte och de verkar alltid hålla i hop två och två, som svanar.

Det blir en bra dag oavsett förkylningen när jag har möjlighet att hålla min egen rytm och takt. Nu är det inte bara kroppen som vilar utan också mitt inre. Tystnaden och tiden för reflektion ger mig utrymme för kreativitet och de första raderna till denna text skapas ord för ord.

Pernilla Bergman Tano

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Kommande föreställningar

  • 17 feb: Jönköping

    Begränsat med biljetter
  • 18 feb: Falköping

    Biljetter kvar
  • 19 feb: Skene

    Biljetter kvar
  • 21 feb: Täby

    Begränsat med biljetter

Alla öppna föreställningar