Jag läste någonstans på nätet att någon hade skrivit: Varför mår så många så dåligt i ett samhälle där så många har det så bra? Utifrån den frågeställningen kom dessa orden till mig.
Spegelbilden
När han kom hem efter ett intensivt träningspass på gymmet tog han en nyttig proteinsmoothie för att låta kroppen börja återhämta sig. Han duschade sin kropp och kammade sitt hår.
Tänderna borstades och ansiktet rakades. Lite rakvatten sved till i skinnet när han strök in det på sin haka men vad gör jag inte för att lukta lite gott, tänkte. Han intog sin lunch vilken var den mest hälsosamma han kunde ge sin kropp. Kläderna som hade kostat honom en förmögenhet för att det satt en liten märkessymbol på bröstet var nytvättade och strukna så de såg ut som de var helt nya. Han putsade sina skor så att de gnistrade av glans när solens strålar träffade dem. När han tittade sig i spegeln såg han att det såg bra ut och han låste ytterdörren bakom sig och gick vidare ut i dagen.
Det var då den kom. Det var då han kände den komma den där obehagliga känslan av att det är något han hade glömt. En känsla av att något saknades men som han inte kunde sätta fingret på. Det mest intressanta var att den känslan kom till honom varje gång han kände sig klar och hade så gjort i många år.
En dag stod han framför en spegel på jobbet och när han såg sig själv såg han plötsligt en spegelbild han aldrig hade sett tidigare. Det han såg var den där tomhetskänslan som han kände varje dag när han lämnade sitt hem. Den där känslan som hade förföljt honom i så många år och som till slut hade fått honom att känna sig otillräcklig och annorlunda, var på något sätt synlig i den spegelbild han nu såg framför sig. Han kunde nu se in i sig själv och insåg att varje dag i alla år hade han varit rädd om och tagit hand om sig själv och sin kropp. Tomhetskänslan kom av att han inte hade lagt ner en tanke eller sekund på att ta hand om sin själ och sin knopp.
Torkild Sköld
