Lunds Universitetetssjukhus sommaren 2013
Många har visat sitt stöd på olika vis nu när jag är inlagd på sjukhus, vilket jag är tacksam för och det är många som har frågat mig vad som hänt. Jag skall göra en låååång historia kort och sammanfatta min situation just nu.
I våras fick jag lite konstiga smärtor i magen varpå jag uppsökte läkarvård. Mindre problem upptäcktes i magen och en planerad operation skulle genomföras den 24/6.
Operationen genomfördes i Lund med titthålskirurgi och redan nästa dag skulle jag få komma hem. Så blev det inte för under natten uppstod komplikationer och jag fick opereras igen dagen efter. Jag kom hem dagen efter den andra operationen men till helgen var det dags igen och jag åkte akut in igen med enorma magsmärtor. Det blev en helg med massor av morfin för att få tillräcklig smärtlindring.
Efter helgen gjordes en CT-röntgen på ovankroppen och då upptäcker man att det har bildats mycket vätska i min vänstra lunga. Ett dränage skall sättas in och när så görs så skriker jag rakt ut. Det kändes som om någon tog en förskärare och drog upp längs med sidan på mig. Jag ber dem att sluta för det känns som rena tortyren och istället så bara sliter de ut dränaget igen. Jag körs ner på min avdelning med enorma smärtor i bröstkorgen, men läkaren säger att det kommer att gå över. När de hade tryckt i mig så mycket morfin de vågade och jag fortfarande hade enorma smärtor, så bestämdes att en ny röntgen måste göras.
På denna röntgen ser man att när de satte in dränaget i lungan så stack de hål på en artär. Lungan kollapsade när de drog ut dränaget och fylldes med massor av blod som fyllde lungan och höll på att rinna över i hjärttrakten, som det har berättats för mig. Nu blev det full fart mot operationsavdelningen och jag kan ärligt säga att just då var jag livrädd.
Thoraxkirurgen konstaterar att detta inte går att få ut via dränage utan det blev akut operation för att säkerställa min hälsa. Nu pratar vi inte titthålskirurgi längre utan det var stora kniven som åkte fram. Under operationen tömdes min lunga från 2,3 liter koagulerat blod och operationen var helt nödvändig för mitt tillfrisknande. Jag fick tillbringa nästan ett dygn efteråt på intensivvårdsavdelningen innan jag kom upp på min avdelning igen. Som tur är så har jag haft enkelrum sedan dess.
Hade det inte varit för detta så hade jag varit hemma redan efter en vecka men nu har jag legat här i 3 veckor. Utöver ovanstående så har det gjorts några mindre operationer för att korrigera och dränera. Ingreppet har tagit hårt på mina krafter och jag har problem med aptitlöshet och får i mig för lite vätska och näring just nu. De kommer inte släppa mig härifrån förrän det fungerar igen så jag kämpar på för fullt med det, även om det gör ont när jag äter och dricker. Trägen vinner.
Det intressanta under hela tiden är hur mina egna tankar kring personligt ledarskap hållit mig på gott humör och jag har hela tiden varit övertygad om att det kommer gå bra. Det var vid ett tillfälle som jag sade till min älskade Veronica att jag är inte säker på att jag klarar detta. Men samtidigt som jag sade det så tänkte jag att det där lät väldigt patetiskt och ynkligt, så då var det bara att lyfta mig själv i kragen igen.
Jag vill noga understryka att jag hyser inget agg mot det som har hänt mig. Jag är helt övertygad om att jag har fått den bästa vård jag kan få, men det blev lite fel denna gång och alla kan vi göra fel.
Jag vill avsluta med att än en gång tacka alla er som hört av sig och stöttat mig längs vägen. Det betyder mycket. TACK
