I onsdags var det ett härligt sensommarväder och på lunchen gick jag ut och satte mig på en parkbänk vid kanalen i Malmö. Jag lät solens ivriga strålar lysa upp min närvaro och jag irriterades av dess intensitet eftersom jag hade inga solglasögon. På en bänk några meter bort satt två snubbar i 50-60 års åldern och det var inte helt svårt att se att de gillade att dricka starka drycker. De var inte helt nyktra vilket avslöjades av hur de pratade. Jag kopplade bort dem från mina tankar och njöt av att se ett par vara ute i en trampbåt på kanalen. De hade fullt upp med att styra båten samtidigt som de pussade på varandra. Jag vet inte hur det är med dig men jag får goa känslor i kroppen när folk visar sin kärlek till varandra.
Det är då jag väcks upp ur mitt sinnestillstånd av hur jag hör en av snubbarna på bänken bredvid ropar: -Hej. Jag låtsas som inget för jag trodde han menade någon annan. Men när han ropar en andra gång och lite högre så tittar jag åt hans håll och när jag ser att han tittar på mig så ropar jag hej tillbaka.
-Vill du ha en bärs?
-Nej tack, jag dricker inte, svarade jag.
-Dricker du aldrig öl ?, frågade han.
-Jo det händer på helger att jag tar mig både ett glas eller två.
Det är då han tittar lite extra på mig och säger:
-Kom ihåg att det inte är det andra, sjätte eller tionde glaset som är det farliga. Det är alltid det första glaset som är det farliga för dricker du inte det så kan du inte dricka de andra. Jag skrattade till lite lätt och svarade att det har han rätt i.
De återgick till att klunka ur varsin ölburk och jag återgick till mig själv. Nu var paret i trampbåten nästan ur synhåll och jag började fundera på vad han hade sagt. Visst hade han rätt för i missbrukares värld stämmer det att de aldrig får nog när de väl har börjat. Skillnaden mellan en missbrukare och en icke missbrukare är många, men en skillnad är att den som inte har ett missbruk kan sluta dricka efter ett glas.
Vad har detta då med personligt ledarskap att göra? Jo jag har själv varit beroende av bekräftelse av andra. Jag sökte bekräftelse överallt och ju mer jag fick ville jag ha mer för jag kunde inte ta det till mig.
Idag uppskattar jag fortfarande bekräftelse från andra men jag är inte beroende av den i form av missbruk för idag är jag bra på att bekräfta mig själv. För var jag även beroende av vad andra tyckte och tänkte om mig men idag är jag nöjd med vad jag tycker om mig själv. Det bästa med att inte bry sig så mycket om vad andra tycker om mig är att jag kan lägga den energin på att bry mig om andra.
Det har tagit tid och det tar tid att hålla min självkänsla tränad men det är värt det och framförallt så gör det mig till en härligare version av mig själv. Ingen stålman utan bara lite härligare.
Det finns många andra områden som jag skulle kunna härleda snubbens uttalande till, men det hinner jag inte idag för jag vill ut i det fina vädret igen.
Torkild
https://www.facebook.com/groups/Torkild/
