Slå på mig själv.

Slå på mig själv.

Idag gästbloggar Thobbe Rexréuz hos mig igen. Tack Thobbe för att du delar med dig.

Att slå på sig själv är en inbyggd process hos de flesta av oss, enligt min mening. Dock kan man bryta denna process hur enkelt som helst!
Detta sagt av en mästare på att slå på sig själv trots vetskapen om hur det är möjligt att ändra på beteendet. Det intressanta här, är egentligen inte varför man fortsätter ändå, utan vad ligger bakom att jag gör det.

Här kommer berättelsen om lilla Thobbe och händelser i hans barndom. Det var hela tiden något som togs ifrån honom. OBS, detta är upplevelser som lilla Thobbe tolkade utifrån sina erfarenheter och förmåga att ta beslut, inte fakta som sådana. Ett barn kan ju inte fatta beslut med vetskap om vad de får för verkan framöver.

Hans första upplevelse var i 2-3 års ålder, han satt under köksbordet och lekte själv. Mamma och en granne satt och drack kaffe. Typisk dag på landet för hemmafruarna. Det var en trygghet i detta för ett barn. Han hörde att mamma säger: Jag hade hoppats på en flicka denna gång, då jag har 3 pojkar sen tidigare. Men det blev en kille till.

Lille Thobbe han hörde något helt annat bakom dessa ord, han hörde att hans mamma inte tyckte om honom eftersom han var pojke. Det som Thobbe nu måste göra ,var att se till att mamma alltid skulle älska honom och att han var den bäste sonen hon hade. Allt för att behaga henne och för att bli omtyckt.

Där kan man snacka om omöjligheter för ett stackars barn att leva upp till. Inte blev det lättare när mamma ofta var på sjukhus för olika åkommor. Det var ju hans fel så klart, han som var pojke istället för flicka som mamma så innerligt hade önskat sig.

Under mammas sjukhusvistelser hade de hemhjälp som såg till att det fanns mat på bordet, hade rena och hela kläder osv. En av dem var en favorit för lille Thobbe och en dag skulle hon sluta jobba hos dem. Givetvis var det Thobbes fel det också så klart, vems skulle det annars vara?

Istället kom en i Thobbe ögon, grinig kärring som inte tålde barn och allt var bara tråkigt. En dag råkade han kissa på sig under en lek och gick in för att byta kläder. Det hemhjälpen då säger spädde ytterligare på Thobbes redan urusla syn på sig själv. Hon sa: Jag kan förstå att din mamma är ofta sjuk, men en så hopplös värdelös son som dig!

Dessa och några till händelser bidrog till att Thobbe gjorde valet att alltid känna sig värdelös. Dels för att han var en besvikelse för sin mamma och dels för att en del av omgivningen ofta påpekade detta för honom. Däribland hans äldre syskon förstås, det gör ju stora syskon.

I arbetslivet, var Thobbe väldigt undfallande och gjorde allt för att passa in och behaga. Det blev ju totalt fel, för omgivningen lärde sig att utnyttja honom, han var ju snäll och ställde upp på allt de ville att han skulle göra.

Åren gick och förändringar kom, det blev annan syn på verkligheten ju äldre Thobbe blev. Även om han förstod rent intellektuellt vad som behövde göras för att må bättre, gick det inte att genomföra alla gånger. Tänk om omgivningen inte skulle gilla det? Tänk om de skulle tycka han var konstig osv.

För att knyta ihop säcken, kan jag säga att enligt mig går allt att ändra på. Jag kan med min tanke göra andra val än jag gjort hittills, jag han med min tanke bestämma mig för att jag visst är värd att älskas för den jag är osv osv.

Jag brukar göra liknelsen med de som stannar i ett dåligt förhållande, man vet ju vad som väntas så varför chansa. Jag vet hur det är att vara värdelös, alltid i underläge och att jag ingenting kan. Hur kan jag tro att det skulle finnas något annat för mig?

Jodå, jag vet idag att jag är värd att bli älskad och omtyckt, jag vet att jag kan inspirera och glädja min omgivning, jag vet att jag är en kärleksfull person med mera. Det jobbiga är att kunna våga känna detta, att våga släppa in de som vill mig väl och verkligen ha tilliten till att de gör det av kärlek, inte för att behaga mig.

Jag jobbar stenhårt på detta, varje dag och det går sakta framåt. Alla små steg framåt uppskattar jag av hela mitt hjärta. En dag ska det bli naturligare att jag tar emot än att jag skjuter bort. Det finns alltid anledningar till varför vi människor agerar och handlar olika. Allt är givetvis helt rätt för var och en.

Thobbe Rexréuz

FACETTEN – för din utveckling www.facetten.co

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail