Idag har jag förmånen att ha Marko Tips Fråncoachen Latva-Nevala som gästbloggare igen.
”Vem fan tror du att du är? Det
där klarar du aldrig! Du har aldrig lyckats med nåt i ditt liv. Vad du än gör
blir det fel! Redan som barn visade du vilken nolla du är. Och så har det
fortsatt i hela ditt liv, misstag på misstag har kantat din resa. Allt du gjort
har gått i stöpet. Ingen gillar dig, ingen tror på dig, ingen vill vara med
dig, ingen vill ha dig. Du är en liten fegis, en svag människa, en ful fan, en looser. Du suger, du är värdelös, du
är en sopa – en riktig sopa. Du kan inget, har aldrig kunnat, kommer aldrig att
kunna. Ge upp, pröva inte ens – det är ingen idé – du är ju så jävla
dålig!”
Om du möttes av dessa ord, skulle du vilja umgås
med den personen som sa så till dig? Och skulle du själv kunna säga så till nån
du känner, eller ens en främling? Tror du att orden stärker en människa, eller
sänker personen ännu mer? Bygger de mod eller feghet? Ger de kraft eller
svaghet? Skapar de självförtroende eller rädsla? Finns det tro eller tvivel i
dem? Föder de kärlek eller hat? Skratt eller tårar? Glädje eller sorg?
Jag tror att de flesta anser att ovanstående ord
har väldigt lite positivt i sig. Att de mer stjälper än hjälper. Att de
undergräver snarare än bygger. Att väldigt få skulle fortsätta vara polare med
nån som ständigt kastar ut dessa ord till oss, till dig. Och om vi var de som
sa så till andra – skulle de garanterat undvika oss och vår pessimism. Ingen
vill umgås med nån som bara pratar ner andra och spyr skit omkring sig…
Då har jag en stilla undran – om vi nu inte vill
höra dessa smockornas ord från andra, ej heller själva säga så till andra, inte
ens vår värsta fiende – hur kommer det sig då att så många av oss ständigt går
runt och säger just så – till oss själva…?
Marko Tips Fråncoachen Latva-Nevala
