Det här inlägget handlar inte bara om mig och alla andra, det gäller även just dig som läser detta nu. Många gånger när jag gör olika inlägg på facebook t.ex. ordspråk eller citat, så får jag ofta läsa andra skriva att hade det bara varit så enkelt eller det är lätt att säga. Jag håller med om det men det är också vi själva som oftast sätter upp de hinder för oss själva. Ni som varit på min långa föreläsning vet att jag har en lång och tuff resa bakom mig. Jag tänker inte skriva om hela den här utan bara vissa valda delar, för den är till för mina föreläsningsåhörare som sagt. Jag har nämligen gjort den där resan själv så jag vet att det är lättare sagt än gjort men jag har gjort den och jag gör den hela tiden.
Men kort kan jag berätta att jag kommer från en fattig arbetarfamilj där aga ingick i uppfostran. Jag blev mobbad i skolan av både lärare och elever. Jag fick höra hemifrån att du inte skall tro att du är något och jag fick lära mig att barn skall vara tysta när vuxna pratar. Jag har varit med om saker som jag hade önskat aldrig hade hänt osv. Nu skriver jag inte detta för att det är synd om mig för det är det inte utan jag skriver det för att jag vill att de som läser mina inlägg skall veta att jag har substans i det jag skriver. Jag har gjort den resan och jag har gjort det helt själv. Men det som blev resultatet av min uppväxt och mitt därav otränade personliga ledarskap, kan jag sammanfatta i nedanstående punkter.
När jag flyttade hemifrån vid 20-års ålder så bestod min verklighet av att:
· Lägga ner mycket energi på att tillfredsställa andra
· Bry mig mycket om vad andra människor tyckte och sa om mig
· Tvivlade på mitt eget omdöme, särskilt om mina åsikter stod i konflikt med någon annans åsikter
· Presterade för andras skull
· Sa ja till andra men nej till mig själv
· Var aldrig nöjd med mitt eget utseende
· Trodde att alla skulle se igenom mig och avslöja mig som en bluff
· Var livrädd för myndigheter och auktoriteter.
· Rädd för att bli avvisad och övergiven
· Sökte andras godkännande
· Försökte vara perfekt
· Dömde mig själv hårt
· Uppfattade personlig kritik som ett hot
· Blev skrämd av människors ilska
Som tur är så är det precis tvärtom idag men jag önskar att jag hade haft många av de insikter och verktyg som jag har idag när jag var 20 år. Jag har idag en vältränad inre kondition som jag tränar varje dag. Jag har 8 års högskoleutbildning men jag kommer alltid vara en arbetargrabb för det. Jag är framgångsrik i livet i form av jag har en fantastisk kvinna i mitt liv, en underbar familj. Jag är frisk, jag har ett härligt hus och jag har ett arbete jag trivs med. Jag har det riktigt bra och jag har själv tagit ansvar för och skapat det. Jag har inte fått mycket gratis här i livet utan jag har tagit tag i det och kämpat mig fram, för en sak är säker och det är att jag aldrig ger upp, aldrig.
Jag är inte ett dugg bättre än någon annan men jag är absolut bäst på att vara mig själv. Jag skriver inte detta för att lyfta mig själv utan för att lyfta andra. Jag menar på att kan jag göra denna resa, då kan många andra också göra det. Det hjälper inte att säga att det är svårt eller skylla på andra. I det personliga ledarskapet tar vi ansvar för den vi är och tar tag i livet.
Oavsett position, relation eller situation har vi alltid 100 % ansvar för vårt eget resultat och tillstånd. Det är det som är personligt ledarskap och det är det som jag tränar mig själv och andra i varje dag. Det tar sin tid att komma dit men jag vet att det går för jag har gjort det och jag kommer fortsätta med det för jag ger aldrig upp.
Torkild Sköld
