I eftermiddags när jag strövade omkring på Palmas gator i strilande regn mötte jag denna mannen. Jag frågade på mycket knagglig spanska om jag fick ta ett foto på honom. Hans reaktion gjorde att jag fick förklara mig flera gånger innan han förstod, men med tanke på blicken så är jag inte helt övertygad om han förstod mig. Jag visade honom bilden i kameran när jag tagit den och då sken han upp och sa bara ett ord: Si
Mötet med människor är det som gör resan. Inte byggnader och berg utan de som bor i byggnaderna och de som verkar i bergen. Jag gillar mannens misstänksamma blick i bilden för det bor även en stor portion av livserfarenhet och opåtvingad nyfikenhet i den blicken.
Det är med skarpsynt blick han ser in i min kameralins med ögon som jag aldrig kommer få veta vad de har sett genom åren. Tyvärr glömde jag att fråga vad han hette när vi tog tag i varandras händer och sa adios.
Men det var ett möte mellan två människor, från två olika länder och två generationer. Men vi var där samtidigt.
Torkild Sköld
