Olyckliga kärlekens olika nyanser påverkar livets chanser

Olyckliga kärlekens olika nyanser påverkar livets chanser

Idag har jag förmånen att ha Butrint Bardhi som gästbloggare hos mig igen med ännu en tänkvärd text.
Kärlek, detta underbara begrepp som innehåller så många
olika känslor, så många olika definitioner och allt för ofta stora illusioner.
Låt oss dock tala om den ena definitionen, nämligen att bli så kär att dina
tankar är fästa vid den personen du längtar till, att få höra personens ljuva
röst, känna personens kramar som en tröst, och uppleva hjärtats dunkande i ens
klappande bröst!Visst låter det underbart? Visst uppfylls alla
kärleksvisioner precis som i filmen ”Den där Mary” ? Visst är allt perfekt och
det existerar inget som klassificeras som defekt? Det må vara så för vissa
människor i denna planet, eller i någon underbar film där glädjetårarna
avslutas med en underbar scen. Fakta säger oss annat, det är inte så för alla.
Kärleken ses som det bästa som finns, men varför är den så orättvis? Varför
berörs man till tårar av Freddie Mercurys låt avslutning ” You give your life,
you sell your soul, but here it comes again. Too much  love will kill you in the end!” Dessa
”varför” har de verkligen svar? Varför och varför? Om och om igen varför knäcks
man? Svaren finns men det krävs en reflektion!

Detta varför har några svar, dock inga bestämda sådana.
Människor är olika, de delar olika erfarenheter olika typer av känslors
utveckling. Men en gemensam nämnare har de det är att de starka känslorna av
kärlek förvandlas till den mest underbara drog man förgiftats av=Olycklig
kärlek. Olycklig kärlek berörs allt för lite av samhället, därför finner människan
inte sitt inre varför, känslorna behärskar människan och inte människan
känslorna. Det är farligt, för när människan förlorar kontrollen över sina
känslor förlorar den sitt hopp! Förlorar man hoppet förlorar man allt, det är
svårt att hitta en utväg när broarna ersatts med höga murar!

Olycklig kärlek existerar, men det är ingen som vill
diskutera det. Det ses som en ”period” inte som ett problem. Faktum är att den
borde behandlas likgiltigt som övriga problem i den offentliga debatten.

Det är ett ämne som människor berörs av och i vissa fall kan
det bli så illa att de faller i djupa depressioner. Det räcker inte med romaner
som förklarar tragedin, det räcker inte med råd som ”tänk inte på den personen
det finns så många andra”, sluta dagdröm. Det behövs så mycket mer än så.
Människor som är i det tillståndet måste inkluderas inte exluderas av
samhället. Problematiken som uppstått är ett fenomen som måste behandlas.
Människor bör få hoppet tillbaks, de bör även ta modet gå i djupet, ta itu med
sina känslor. Våga känna efter inte bli rädda för att de sticks som tusen
nålar!

För den som inte varit i den sitsen är det lätt att säga
glöm personen etc. Det är inte så lätt att gå vidare, föreställ er att den
personen du älskar så mycket inte älskar dig tillbaks? Att den personen går
bort? Att den personen lämnar dig för att lösningarna var så långt ifrån? Eller
att aldrig få möjligheten att någonsin tala igen till den personen. Det är som
att kräva en människa att sluta andas, det är som att kräva en människa att
öppna sin egna grav. Uttrycket ”dö en levande tragisk död” passar allra mest.
Att aldrig få möjligheten uppleva den personens kyssar, att falla i depression
och höra ens hjärta klappa fortare och fortare, så fort att det gör ont. Så
hårt att det exploderar till tårar och ångest. Så mycket tårar att de blir till
ett hav som klassas som förkrossat romans. Vem hade trott att det inte blir
någon vals? Får man en chans?

Problematiken jag beskrev låter nästintill hopplös, vad är
lösningen/lösningarna till denna problematik? Det är väl inget utdrag från
Shakespeares Romeo och Julia? Absolut inte, och trots att denna problematik
beskrevs in i minsta detalj så finns det lösningar, gäller att trampa fel tills
man trampar rätt. Gäller att hitta modet som man inte trodde fanns,

Att finna lyckan som försvann behöver man ett recept för.
Receptet som skapar glans! Det man bör göra är gå i dessa tre steg.

1.Bekämpa din inre känsla, våga kriga, det bästa kriget en
människa kan utföra är att ta striden mot sina egna problem. Våga känna efter,
våga gråta ut, våga tala om det.

2. Inte ge upp, om personen du älskar är den rätta. Kämpa
med hela din makt för att ta reda på det, om personen är den rätta så har du
spillt tårar som förvandlats till svett. Bevisa din kärlek, om personen är
gjord för dig kommer ditt slit gå automatiskt rätt och du kommer bli vinnare.
Om personen är den felaktiga kärleken, och du misslyckas med det. Det kommer
att göra ont, men se det inte som en förlust. Se det som en vinst du vann
något, du blev en ännu större vinnare, du lyckades pricka rätt med pilbågen och
insåg att den personen inte är den rätta. Därför får man resa sig upp med
stolthetens kamp till nästa tåg, till nästa station, visserligen kan såren
läka, men ärren blir kvar, de blir kvar som ett bevis på ditt mod!

3. För att kunna älska någon så mycket måste man börja älska
sig själv, acceptera läget så som de ser ut. Våga och våga, våga vara så modig
att du älskar dig själv och finner konkreta lösningar. Blir ännu mer social,
samtidigt som du behandlar detta fasansfulla problem försök skapa nya
intressen, skapa nya sammanhang som leder till livets nya samband. Träffar du
en person senare som du känner nej nu kommer jag misslyckas som innan, vill
inte hamna i depression och dö, tänk fy personen är så olik mig! Det är just
det de ska vara! Olikheten är komplettering. Det som du inte har har den andra
potentiella själsfränden, det som den potentiella själsfränden inte har, har du
nämligen!

Dessa tre steg bör man ge tid, man bör våga ta de. Att hamna
i depression och gå nedför trappan är så lätt. Att gå upp för trappan kräver
ansträngning, men vart vill man upp eller ner? En människa måste våga ta sig
uppåt, även om vägen dit känns långt, även om pyramidtoppen känns omöjlig. Även
om solen slutar skinna ett tag och ljuset blir mörkt och svagt! Det är ett
stort fenomen detta med olyckligt kärlek, det är ett stort problem men sen när
har inte problem haft lösningar? Allt ont har något gott, det gäller att finna
det!

Olycklig kärlek kommer alltid existera, det kommer få
människan krympa och känna sig svag. Men samtidigt kommer det forma ens
personlighet. Om du inte upplevt lidande hur ska du då veta vilket medel som
ger dig styrka? Trampa fel för att trampa rätt. Vad som händer kom ihåg att du är
du, du är bäst, du är den som behärskar dig själv ingen annan gör det. Res dig
upp och sikta mot pyramidtoppen!

Olyckliga kärlekens olika nyanser påverkar livets chanser.
Det skrivs en ny sida för ett nytt kapitel varje dag, men en sak är säker.
Oavsett vad, oavsett känslan som sliter din kropp så är du bra och störst och
bäst, starkare än detta fenomen. Vet du varför? För så som du är, för så som du
känner så är du bra då din kärlek når inga gränser!

Butrint Bardhi

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail