Jag träffar dagligen människor i mitt yrke som går och har gått i hela sitt liv och inbillat sig att man är sämre än andra. Alla är bra som de är, alla är unika på sitt sätt och alla är fulla av värde dvs. värdefulla. Det gäller dig, det gäller mig och det gäller alla andra i vår omgivning. Siv Andersson skriver så uttrycksfullt i sin dikt om hur livet tyvärr ter sig före många.
Varför är det så svårt att tro att man är bra,
att känna att just jag är den jag helst vill va.
Nå´n annans kvalitéer är sånt man bara vet,
men uppskattning från andra tas emot med tveksamhet.
Tänk om vi bara kunde byta plats ett litet tag
och genom andra ögon se oss själva för en dag.
Då skulle du få veta det du inte tror på nu
– att det är helt fantastiskt att det finns någon som du.
Siv Andersson
