Idag gästbloggar Marko Latva-Nevala. Läs hans tankeväckande berättelse och gå gärna in och gilla hans sida.
Jag var ute och gick en kväll, då jag mötte en man i en gränd. Han såg för jävlig ut rent ut sagt. Kläderna var i trasor, inga skor, armen var bruten, han blödde från flera sår och var blåslagen över hela kroppen. ”Vad har hänt med dig?” undrade jag oroligt. Hans svar blev oväntat – ”Livet!”
Jag förstod inte först, och han såg nog min oförstående min för han fortsatte. ”Såhär ser alla ut inombords, men vi döljer det bakom en fasad, så det syns inte alltid utåt. Vi blir alla slagna, rånade och lurade av livet. Det hör till. Så här ser vår resa ut – vi blöder, vi får blåmärken, vi rivs itu. Men det viktiga är inte hur ofta eller hårt livet slår oss – det viktiga är hur vi tacklar det och hur ofta vi reser oss upp igen, än mer härdade, än mer tuffa, än mer lärda, än mer målmedvetna. Vi får slag och ärr – men de får vi inte för att knäckas – de fås för att växa. Jag har ärr, du har ärr, alla har ärr. Skäms inte för dina ärr. De är tatueringar från din resa, minnen för ditt mod. De är medaljer som visar hur stark du är – och de kommer snart dekoreras med stjärnor – och du kommer då att skina som den supernova du är…”
Sen gick han bara, och kvar stod jag, stum av förundran. Och jag tänkte ”Visst var det så!” Hade vi kunnat se ärren och blåmärkena på alla vi mötte genom livet, skulle vi se skadade och trasiga ut. Nu syns de inte alltid, men vi borde känna till dem – och hylla dem. För ärren livet gett oss är sannerligen diplom, certifikat och medaljer från den viktigaste utbildningen vi kan genomgå – nämligen Livet…”
Marko Latva-Nevala
aka Tips Fråncoachen
Gå gärna in och gilla Markos sida:
https://m.facebook.com/tips.francoachen
