Mördad

Mördad

Idag gästbloggar Marko Latva-Nevala aka Tips Fråncoachen hos mig igen och idag handlar det om vad som hände hans pappa. Stark berättelse.
Mördad. Det var vad du blev. Mördad. Du valde att köpa, du valde att svälja – men du valde inte döden, det gjorde mördaren. Skalet var ofarligt, men innehållet ett gift. Mördad, det var vad du blev, Mördad. Och du var inte ensam… 

Många dog med dig, både fysiskt som mentalt. Mördaren var även en tjuv. En tjuv som tog barndomen ifrån oss. Stal våra gemensamma skratt. Snodde våra gemensamma stunder. Kapade minnen innan de hunnit framkallas. Förintade din bild från våra barndoms bilder. Mördare och tjuv. Det är vad han var. Mördare och tjuv. 

Han åkte fast, han åkte dit, fick ett straff. Men fick han sitt rättmätiga straff? Fick han det straffet vi fick? Troligen inte. Eller kanske ändå. Jag vet inte. jag vet fan inte. Men en sak vet jag. För vet ni vad. Jag bryr mig inte! Jag skiter fullkomligt i det! För jag tänker inte leva mitt liv sysselsatt med att fokusera på andras tid bakom lås och bom. Det är att låsa in mig själv. Fängsla mig. Boja fast mig i det förflutnas bojor. Kedja fast mig i historiens kättingar. Spärra in mig i mitt mentala fängelse på livstid. Och det tänker jag fan inte! Jag bryr mig uppriktigt inte om vad mördaren gör idag. Lever han eller är han död? Skit samma. Men om han lever, hoppas jag att han gjort nåt vettigt av sitt liv. Lärt sig nåt. För det har jag… 

Jag lärde mig en sak den dagen. Att leva! Att fokusera på hur många dagar jag kan leva i frihet. I harmoni, I glädje. Att värdesätta lyckliga stunder. Att vara tacksam för det goda. Perspektiv. Att allt går att resa sig ifrån. Allt. Att motgångar är vad vi gör dem till. Att inte dö. Att inte begravas under stenarna av hinder som kommer i mitt liv. Att få dem, men klättra upp på dem, höja blicken, se ännu längre! Det går när vi tror. Det går när vi vill. Vi klarar det när vi bestämmer oss. Det går. Jag klarade det. Jag vet att det funkar! 

Mördad. Det var vad du blev. Mördad. Och mördaren åkte fast. satt bakom lås och bom. Men mig fick han inte råna på mitt liv. Jag lät mig inte sitta inspärrad! Jag är fri! Fri att leva! 
Mördad. Borta. Men ändå ständigt närvarande. Jag ser på dig med en beundrande blick på fotot. Och jag ser dig än. Varje dag. Flera gånger. I min spegelbild. Du blev mördad – men jag ska leva, leva för oss två – och även leva för alla andra nära och kära som lämnat oss alldeles för tidigt. 

Pappa, jag ser dig – och ska leva så att du och andra ser mig…” 

Marko Latva-Nevala 
aka Tips Fråncoachen 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail