Det pratas mycket om vikten av att leva som man lär. Vad innebär det egentligen och finns det egentligen någon som kan leva som man lär? Jag får ofta frågan när jag är ute och föreläser om jag lever som jag lär och då svarar jag alltid att det gör jag inte. Det svaret brukar alltid framkalla små uppgivna skratt bland några av åhörarna. Men då fortsätter jag med att säga att jag försöker så gott jag kan. Jag tror inte att någon kan leva som den lär till 100 %. Vi är alla människor som tur är och livet drabbar oss alla mer eller mindre. Däremot ställer jag inga krav på andra som jag inte ställer på mig själv. När jag föreläser så vet ni som har lyssnat att jag föreläser inte om något jag själv inte har varit med om eller genomfört.
Jag tror att om vi hela tiden går runt och kräver av oss själva att vi ska leva som vi lär, så kan det bli förödande i längden. Det blir helt enkelt för högt ställda krav på oss själva. Många gånger upplever jag att människor är så beroende av vad andra tycker och tänker om dem att det upptar nästan hela deras tid. Att vara beroende av att andra tycker att man lever som man lär är för många ett orimligt krav och kan oftast vara väldigt stressande. Det är min erfarenhet att konsekvensen av detta är för många att de går runt och känner sig otillräckliga och mindre värda.
Många gånger kan jag få känslan av att folk tycker jag är en perfekt människa. I alla fall säger min familj att det är så när de läser många av de fantastiska kommentarer som jag får på facebook. Men så är det naturligtvis inte för det finns inga perfekta människor. Jag är nog mest som alla andra och jag tror att det är det som folk känner igen sig i och därmed uppskattar hos mig.
När jag marknadsför mina föreläsningar brukar jag skriva i texten att jag aldrig har tagit något OS-guld, inte bestigit Mount Everest, aldrig coachat stora idrottsstjärnor, knarkat eller missbrukat droger. Jag har inga handikapp och jag har aldrig varit på TV. I mig möter du en vanlig människa som alla på något sätt känner igen sig i – en arbetargrabb som har haft det tufft här i livet men har gjort otroliga prestationer, helt för egen maskin. Dessutom är jag pappa till tre tjejer och lever med en fantastisk kvinna.
Varför jag skriver detta är att jag upplever att många föreläsare marknadsför sig med olika prestationer som jag verkligen beundrar att de har gjort, prestationer som den genomsnittlige människan kanske aldrig kommer att klara av. Det kan lätt bli då att man tror att dessa människor som utfört dessa prestationer skulle vara en slags övermänniskor, vilket ingen människa är. Jag vill att folk skall se att i mig bor en vanlig grabb med alla de vardagsproblem som många andra har, men som har bra verktyg för att ta tag i livet väsentligheter och dessa verktyg lär jag ut i mina föreläsningar och utbildningar.
Jag lever som sagt inte som jag lär, men jag försöker leva som jag lär så gott jag kan. Jag är ingen hälsomänniska, jag tar gärna en whisky på helgen, jag kan vara galet lat mellan varven. Jag borde träna mer och äta lite nyttigare om jag skall följa alla hälsoråd som media kastar över oss varje dag. Men det som är min stora styrka, det är att jag mår bra i mig själv med att vara den jag är. Jag tycker på riktigt om mig själv och det har jag definitivt inte alltid gjort, vilket höll på att kosta mig livet men det är en annan historia som ni får höra som kommer på min föreläsning.
Det går dock att träna sig till att tycka om sig själv för den man är och det är vad personligt ledarskap bl.a går ut på. Det är inget ”quick fix” arbete utan en långsiktig och målmedveten träning.
Torkild Sköld
