Jag vågar erkänna för mig själv att ibland tvivlar jag på mig själv, att ibland känner jag mig liten och otrygg igen som när jag var 11 år. Jag vågar erkänna att ibland känner jag mig orättvist behandlad, skymfad och bespottad av andra. Jag vågar erkänna att jag ibland har tankar om mig själv som jag inte är stolt över.
Men jag har också modet att kunna säga till mig själv att det är bara mina egna tankar som kan få mig att känna så. Det är inte vad andra gör mot eller säger till mig som skapar de känslorna. Det är mina tankar och inget annat. Visst får jag känna mig svag som alla andra men jag har ett ansvar för att inte stanna där nere. Någon har sagt att vi drunknar inte av att någon kastar oss i havet. Vi drunknar bara om vi inte tar oss upp igen. Jag har ansvar för att ta mig upp igen. Hålla näsan ovanför ytan kan räcka ibland. Men för det mesta behöver jag ta mig upp på land igen, dyngblöt och sliten, men det torkar och går över.
Jag vill bli ännu mer medveten om mina tankar för de styr mina handlingar. Vi är alla ansvariga för våra handlingar, vilket även säger att vi är ansvariga för våra tankar för de skapar våra känslor som leder till våra handlingar. Om jag skulle gå omkring och tro att det är andra som tänker åt mig eller bestämmer vad jag skall tänka, det vore rätt tanklöst.
Jag vågar absolut vara och visa mig svag men jag har definitivt modet att våga vara stark för det är upp till mig. Den sanna styrkan kommer inte utifrån utan den kommer inifrån det innersta av mitt hjärta. Inte lätt att plocka fram alla gånger men alltid mitt ansvar.
När jag lyfter upp mina svagheter och tar ansvar för dem så blir de mina framtida styrkor. Så går mina tankar och dessa tankar ger mitt liv mer styrka och kraft.
Torkild Sköld
