Igår när jag hade haft min första föreläsning i Hagfors för kommunen, stod jag och snackade med uppdragsgivaren då det kom fram en kvinna och frågade om hennes barn kunde få komma och lyssna imorgon. Hon tyckte det var så bra och ville att de skulle få höra det. Inget mig emot svarade jag och kommunen hade inget att invända mot det.
Efter min första föreläsning idag kom det fram en kille till mig efteråt. Svårt att bedöma åldern men han var ca 15 år. Lite blyg i sin framtoning var han inte helt bekväm med att komma fram till mig, men han gjorde det i alla fall. Han berättade att hans mamma hade kommit hem igår och sagt att detta borde han lyssna på för hon tyckte det var viktigt.
Han uttryckte att nu kom han inte fram för att hans mamma tyckte det var bra utan för att han ville säga att HAN tyckte det var bra. Jag vet inte vad det var men jag såg i hans blick att något hade hänt. Jag sträckte fram min hand och tackade honom så hjärtligt. En härlig kille som utmanade sina rädslor genom att vara modig och komma fram till mig och säga det just han ville säga. Ännu en fantastisk dag på jobbet med möte med vår härliga ”framtid”.
Efter årets första arbetsvecka med totalt 7 föreläsningar tar jag mig glad och nöjd hemåt igen. Livet skall upplevas och inte bara överlevas.
Trevlig helg till dig var du nu än befinner dig.
Torkild
