Idag har jag förmånen att ha Marko Tips Fråncoachen Latva-Nevala
som gästbloggare igen.
Detta ord som är så svårt att säga. Prestigen och hatet som står i vägen för tonerna av ett förlåtande att komma ut. Så svårt – och så fel…
Alla har vi blivit sårade, alla har vi blivit svikna, alla har vi känt sån hat, ilska och hjärtesorg. Vi har då riktat detta mot nån, lagt all vår energi på att straffa vederbörande, som ett” öga-för-öga” för vår smärta.
Även jag har drabbats av förluster, många med dödlig utgång, av helt fel orsaker, alldeles för tidigt – så jävla onödigt, så fel. Jag skulle lätt kunna lägga min ilska i knät på förövarna, få dem att känna den sorg jag känner, bura in dem för all livstid. Men vad hjälper det mig? Inte ett skit!
Jag har valt att lägga energin på bättre saker. Inte sluta leva bara för att nån släckt ett liv jag höll kärt. Jag har valt att gå vidare, förlåta. Inte för att det rättfärdigar handlingen nån gjort, inte för att förövaren ska må bättre – jag har gjort det för att jag ska gå vidare, för att jag ska må bättre. Med ett förlåtande kan jag ta nästa steg i livet med ett lustfyllt hjärta, istället för ett brustet hjärta nersölad av sorg.
Jag väljer att göra döden som min anledning att leva. Jag väljer att älska istället för att hata. Jag väljer att inte fokusera på hur länge nån förövare blir inburad, jag väljer istället att fokusera på hur många dagar jag kan leva i full frihet. Det bästa sättet att hämnas illdådet – är att visa att man kommer över det, kan gå vidare, ännu starkare.
Så våga säg det ordet som sitter så långt inne, våga säg förlåt – ibland för andras skull – men alltid för din skull.
Förlåt…
Marko Latva-Nevala
aka Tips Fråncoachen
