Det klagas frekvent i media och lite varstans på att polismyndigheten i Sverige inte sköter sina uppgifter i olika situationer på det sätt som kan förväntas av dem. Det klagas på ledning, omorganisationer, bristande resurser mm. och där är poliser som slutar av olika anledningar för att de inte orkar längre. Att vara polis är ett utsatt yrke och alla är vi människor och människor orkar inte med hur mycket som helst. Jag kan hålla med om att det finns många förbättringsområden som polisen behöver ta tag i. Tuffa men nödvändiga utmaningar för att effektivisera verksamheten.
Men det är så lätt att generalisera. Det är så lätt att dra alla poliser över en kam och sätta en stämpel på dem. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns många medborgare i landet som valt att arbeta som polis och som varje dag går till sitt jobb och gör en beundransvärd insats. En insats för att upprätthålla ordning och reda så att vårt samhälle kan fungera så bra som möjligt utifrån det som Sveriges riksdag har beslutat om i svensk lag. Men de gör även så mycket mer och det vill jag lyfta fram i denna texten. Polisen hjälpte mig när jag inte kunde hålla ordning på mina saker.
I fredags glömde jag min mobil i en taxi i Stockholm. Jag var på väg till Riga och först när jag hade kommit ombord på båten upptäckte jag det. Jag ringde taxibolaget och via mitt taxikvitto kunde de identifiera föraren. De fick tag på honom och efter 10 minuter så ringde han på min kompis telefon som jag hade lånat och uppgivit numret till. Han hade hittat min mobil och säger att han kan köra med den direkt till polisen. Eftersom jag inte skulle tillbaka till Stockholm ger jag honom min adress och telefonnumret hem. Efter ytterligare 30 minuter ringer polisen hem till Veronica och kontrollerar om uppgifterna stämmer och säger att de skickar den med post. Idag kom mobiltelefonen med brevbäraren i ett vadderat brev från polisen.
Här pratar vi service på hög nivå när slarvpellar som jag är i farten. Jag vet att detta inte är en stor sak i debatten om polismyndigheten men för mig var det en stor sak. Inte bara att jag fick tillbaka telefonen utan för att det även visar på att polisen bryr sig. Det är det viktigaste.
Vi behöver bli bättre på att bry oss om varandra.
Torkild
