En andra chans

En andra chans

På min företagssida på Facebook har jag förmånen av att få mycket positiv feedback från de som varit på min föreläsning. Ibland händer det att jag får negativ feedback och det är 99% av gångerna män som inte varit och lyssnat på mig som jag uppfattar det. Min Facebook sida har jag bara goda intentioner med och likaså mina föreläsningar. Jag vill människor väl och därför gör jag det jag gör och jag har förmånen att kunna ha det som mitt jobb, vilket är helt fantastiskt. När det handlar om att de inte håller med mig i sak då har jag inget att invända mot det för alla har rätt att tycka som de vill, men när det går till personangrepp, då är det inte ok.
 
Jag får ibland kommentarer som att jag är en svindlare, en clown, en charlatan och lycksökare. Någon skrev att jag bara är en bluff och hittar på. En skrev att jag är bög, vilket inte är negativt för mig men jag har inte den läggningen än i alla fall. Jag har anklagats för att vara rasistisk och sexistisk. En skrev att jag ljuger om att jag har jobbat som yrkesofficer och är utbildad civilekonom. Någon annan skrev att jag inte skall gå omkring och tro att jag är något. Nähä, vad skall jag då tro? tänkte jag.
 
Jag bryr mig inte så mycket om vad de skriver eller tar det personligt och väljer att bli kränkt, utan jag blir mer nyfiken på vad de grundar sina uttalanden på. Jag har absolut mina brister och tillkortakommanden men jag undrar som sagt vad som får dem att skriva som de gör.
 
Så jag brukar skicka ett eller två meddelanden till dem där jag skriver att jag sett vad de skrivit om mig på Facebook, att jag blir nyfiken på vad de grundar det på och så erbjuder jag dem att få komma gratis på min föreläsning. Två gånger har jag fått svar tillbaka. Den ena bad om ursäkt, vilken jag accepterade och den andre kom på min föreläsning. Efteråt hade vi ett fint samtal och han höll med om att jag kanske ändå hade” lite kött på benen” att komma med.
 
De som inte svarar blockerar jag för det är min Facebook sida de är inne på och där skall man respektera varandra, precis som när man kommer hem till någon. Annars åker man ut, i alla fall hos mig efter olämpligt uppförande efter att ha fått en chans till eller två och ibland fler. Om det är rätt eller fel det avgör jag för det är min sida.
 
Varför skriver jag då detta inlägg? Det är inte för att få en massa likes och medhåll för att stilla mitt bekräftelsebehov som vi alla har. Nej, det är för att jag vill påminna oss alla om att vi ska inte döma hunden efter håren utan bli nyfiken på den istället. Bli nyfiken på varför den skäller som den gör. Respektera den, ge den en chans och var snäll mot den för då ökar sannolikheten att ni kan bli vänner. Om den vill, men vill den inte så……
 
Jag vill vara din vän.
 
Torkild Sköld
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail