Det kom ett mail och jag har fått hennes tillåtelse att publicera det.
Tack Torkild!
Din senaste föreläsning i Skövde gav mig så mycket styrka. Jag tänker uteslutande positivt numera och har gjort det i en veckas tid, då vi var på föreläsningen i torsdags och det är torsdag idag. Strax efter föreläsningen åkte jag på ryggskott. Detta var under lördagen. Efter ett smärtsamt besök på jourcentralen fick jag mediciner utskrivet. Samma kväll hänvisade 1177 oss till sjuktransport till akuten när smärtan blev olidlig. Efter många om och men och slussandes fram och tillbaka i olika telefonsamtal slutade det med att ambulansen kom hem till oss. Jag hade i det läget sådan panik av smärtan att jag grät för att hemmet var fyllt av leksaker och tvätt på golvet, disk i diskbänken, för att jag tog samhällets resurser, för att vi tvingades ringa ambulans och det var pinsamt. Vad tycker grannarna?
Men nu hände det något märkligt. Jag låg där i min säng, med skor på fötterna då vi var påväg till akuten. Jag tänkte på dig och dina ord och började gapskratta i smärtan bland tårarna och tänkte ”Det här är ju inte sant, varför får jag ångest? Jag som aldrig ber om hjälp.! Nu är jag så jäkla löjlig. Nu är det min tur.”
Helt plötsligt stod det en ängel i mitt sovrum. En rar ambulanssjuksköterska som ringde ortopedläkaren på akuten. De kom fram till att det nog var bäst om de ändå bäddade ner mig i min egen säng och sedan gav hon mig en spruta i låret. Jag tuppade av i 12timmar och vaknade av smärta på söndagen.
Mannen hade vid det här laget skjutsat dottern fram och tillbaka till Axvall (där farmor bor) vid tre tillfällen från skövde. För inte kunde väl dottern sova över. Vi kan ju inte belasta farmor med vår ”skit”? Det slutade ändå med att han tredje gången lät dottern sova över natten (lördag-söndag).
Söndag ”morgon”. Närmare kl13 hade mannen fått i mig tre mediciner så vi kunde åka in till akuten. Väl på akuten tog det inte mer än 30minuter för mig att få ett rum. Jag möttes av fin sjukvårdspersonal som faktiskt hjälpte mig både till toaletten och tog prover och kollade av mitt tillstånd. Där fick jag också en annan medicinering av ortopedläkaren som gör att jag nu när det är torsdag ändå kan ta mig fram litegrann utan kryckor.
Under tisdagen åkte dottern på magsjuka. Jag har mest skrattat åt eländet och löst problemet. Jag tänker hela tiden ”Det kunde varit värre”. För just så känns det. Det är tufft just nu men det är hanterbart med tankens kraft.
När jag såg din föreläsning på Facebook var det som att någon ovan talade till mig. Mitt livsmotto jag har haft senaste tre åren är ”Jag vill leva och inte bara överleva”. Jag klickade hem två biljetter till mig och min man. Jag kan ärligt erkänna att jag tänkte hela veckan före din föreläsning att ”vafan jag måste ju betala räkningar också, varför är jag så jäkla impulsiv”. Men vi gick. Jag och min man. Jag ångrar inte en krona eller en sekund.
Du är absolut den bästa föreläsaren jag någonsin mött. Finns så mycket tanke, ödmjukhet och kärlek bakom din föreläsning. Det känns som att du genuint bryr dig om den unika människan i samhällets stora folkmassa. Du säger till oss att ”Du är värdefull och unik!”. Och det är precis det jag känner efter en kväll med dig.
Så vem är jag? Jag som skriver detta långa brev till dig. Mia heter jag och fyller 31år i mars.
– När jag var 16år blev jag mamma.
– När jag var 17år flyttade jag hemifrån.
– När jag var 19år satt jag på kvinnojouren med mitt barn efter några år av fysisk och psykisk misshandel.
– När jag var 20år träffade jag mitt livs stora kärlek.
– När jag var 21år började jag läsa till förskollärare i Skövde.
– När jag var 24år fick vårt barn adhd och autism diagnos.
– När jag var 25år blev jag fru.
– När jag var 28år blev jag färdig legitimerad förskollärare. Jag blev också mamma till vårt andra barn.
– När jag fyllde 30år blev jag vigselförrättare.
Jag tar nu dagen som den kommer. Tack vare dina verktyg du gett mig under din föreläsning kan jag istället för att få panik, skratta åt eländet. Acceptera läget. Vara mig själv. Sluta ha onödig ångest.
För just nu är nu. Nu kommer aldrig tillbaka igen för att imorgon är nu – då. Det som varit har varit. Mina misstag är misstag. Det betyder inte att jag är ett stort misstag.
Jag känner mig kompetent och glad. Unik och värdefull efter din föreläsning. Jag kommer bära med mig dig precis som du har din Alexander Bard, så kommer jag tänka ”Torkild vad tycker du?”. För någon Alexander Bard har jag inte. Jag har bara min egen Mia på vänster axel som talar om att jag är värdelös och kass. Som bara snackar en massa skit. Så välkommen till min högra axel. 🤣
Ta åt gärna åt dig när jag ödmjukast berättar att dina verktyg ger människor en förändring i sina liv. Dina verktyg gör att den lilla människan i det stora samhället ser sitt värde i det.
Jag är tacksam över att jag fick den stora äran att ta del av din kväll. Du gjorde den fina kvällen till vår kväll. En kväll för oss alla!
Med all värme och kärlek!
Lycka till i framtiden!
Kram/Mia
