Många gånger är det bara glada och roliga stunder som delas på sociala medier så nu gör jag ett medvetet undantag. Inte för att det är ett tråkigt inlägg utan snarare en reflektion och konstaterande om ett medvetet val. Ett seriöst inlägg i den så allmänt förekommande tutti-frutti verkligheten på Facebook. Det finns en baksida med det mesta här i livet, hör och häpna så ock med mitt jobb.
Långtråkig väntan på en kall och blåsig tågstation någonstans i landet med min resväska som stum och tidvis tung och motsträvig reskamrat.
Oregelbundna mat och sovtider. Många gånger ingen mat alls pga. logistikproblem med tider och infrastruktur. En korv med bröd på pressbyrån inklusive en stor kaffe och två kanelsnäckor utgör nödproviant i överlevnadsstrategin på väg till dagens jobb.
Alla dessa tråkiga kvällar på ett hotellrum med mig själv längtandes hem till familjen och kärleken. I bästa fall med en halvt rutten Caesarsallad från receptionen som kulinarisk middag. Till det serveras husets eget kranvatten direkt från tvättstället.
Ingen frukost på hotellet för den har inte börjat serveras när man behöver ge sig iväg till tidigt flyg eller tåg. Det är då man trycker i sig de sista salladsbladen från gårdagens Caesarsallad som nu är helt intorkad.
Inte mycket glamoröst med det, men en del av mitt jobb, vilket är helt självvalt och som för övrigt är galet fantastiskt kul. Men vad fan, det blir inte bättre av att gnälla utan man får ta det onda med det goda här i livet och livet är för det mesta jäkligt gott.
Imorgon blir det en ny tågstation, en hotellnatt, en Caesarsallad men så får det bli och det är helt ok. Det är ett medvetet valt synsätt men nu släcker jag sänglampan på mitt hotellrum och inträder i nattens ljusskygga mörker.
Over and out
