Sedan ett par år tillbaka har jag varje jul fått en marsipangris hemskickad från Ken och Lisa Kvist. Fina människor som jag har haft äran att få träffa och samarbeta med de senaste åren. Två människor som brinner för att hjälpa andra på många olika sätt och vis men framförallt genom träning i olika former. Jag uppskattar verkligen varje möte jag har med dem även om det är för sällan.
Det fina i det hela är att varje år skickar de en marsipangris till mig och min familj. En marsipangris som Ken har gjort för hand. Jag uppskattar deras handling och generositet så mycket för det visar på omtanke och kärlek. Grisen får sin hedersplats bredvid min allra finaste julprydnad som är en skalenlig modell av Östra Hoby kyrka där min far föddes och konfirmerades och där min farmor och farfar vilar i frid. Kyrkan är för övrigt handgjord av en farbror till mig. En julprydnad som jag värderar högt precis som jag gör med grisen och framförallt Ken och Lisa som bryr sig om mig och min familj samt så många andra.
Nu är julen kommen, nu är julen här. Nu gäller det bara att låta grisen vara i fred till efter högtiderna.
Livet skall upplevas och inte bara överlevas.
Torkild
