Hittade ett intressant blogginlägg hos David Eberhard som är specialist i psykiatri. Titeln på inlägget ”är deppig eller deprimerad” och handlar om hur många idag är bra på att sätta självdiagnoser när de mår dåligt. Jag tycker det han skriver är intressant och jag gillade slutet allra mest eftersom det finns många likheter i det som jag jobbar med och det är inte positivt tänkande för det tror jag inte på.
Utan det handlar om att vill vi uppnå något resultat här i livet så kräver det ibland en hel del ansträngning och inte gå omkring och tro att allt löser sig av sig själv bara man tänker positivt, vilket många tror som jag träffar på i min vardag. Nu kommer inte folk till mig som är deprimerade för de går till vården. Men det händer rätt ofta att någon som kommer till mig känner sig deppig och det är de flesta av oss någon gång i livet. Så här avslutade David sitt inlägg:
”För en gedigen psykiatrisk diagnos innebär att man inte klarar av sitt liv. Vi andra som mår dåligt lite då och då bör däremot oftare tänka som man absolut inte kan göra när man verkligen är psykiskt sjuk:
– Gå ut och motionera även om det tar emot. Sitt inte hemma och tyck synd om dig själv. Gör saker som du brukar tycka om att göra och umgås med de vänner du har. Ryck upp dig helt enkelt. Livet är tufft, men det blir inte bättre för att man definierar sig som ett offer.”
Läs gärna hela blogginlägget för att få med dig helheten. Bli mer medveten om att det är skillnad på att vara deppig och deprimerad. Det är skillnad på att ta ansvar för sitt personliga ledarskap och inte istället göra sig till offer.
http://trygghetsnarkoman.se/2012/05/deppig-eller-deprimerad/
