Du har gjort det. Jag har gjort det. Din granne har gjort det. Så även din kollega, din bror, din fling och din värste fiende. Alla har gjort det. Och alla står vi lika handfallna, förbryllade och förvånade – hur kunde det ske? Och inte bara en gång, det händer gång på gång på gång!
Detta mysterium har ingen kunnat klura ut, denna gåta har gäckat folk sedan vi började vandra norrut i mänsklighetens barndom. Det börjar redan när vi sprattlar med våra barnsben, oavsett om du tillhör samhällets så kallade ledning eller fotfolket. Alla delar denna lidelse och fascination – vart fan tar den andra strumpan vägen?
Hur vi än gör försvinner en alltid. Borta! Puts väck! Osynlig! Nyss var den här och värmde en fot, hamnade sen i tvättkorgen, in i maskinen – för att i nästa sekund bara upphöra att existera!
Så är det även med mycket annat i våra liv. Vi har vänner som ena sekunden finns där, för att i nästa sekund vara borta. Vi finner en förälskelse, en kärlek, ett hjärta att dela, som helt plötsligt är borta. Vi kan ha stunder av goda tillstånd, lyckliga tankar, flyt och flow – och helt plötsligt är de borta. Vi har tillgång till alla våra resurser, verktyg och potential – och plötsligt är de borta. Vi har nån i vår närhet, nyss så levande – men helt plötsligt lämnat oss, för alltid borta…
Vi sörjer förlusten, men det finns hopp. Det finns ersättare för de flesta borttappade strumpor. Det finns nya vänner, det finns nya fling och förälskelser. Det finns en hel låda av resurser, goda tankar, kraftfulla tillstånd, flyt och verktyg. Det finns mer potential. Det finns nya hjärtan att dela. Och hur svårt det kanske känns i borttappandets kritiska sekund – så föds det även nytt liv för oss att uppfylla det tomrum nån har lämnat. Det är inte samma, det innebär inte att vi ska glömma – det innebär bara att vi ska kunna gå vidare, bilda ett nytt par som tillsammans i livet vandra…
Livet är som en strumplåda. Livet ger oss våra borttappade strumpor. Men det ordnar sig alltid. Och kom ihåg – vi kan ju alltid välja att bära omaka utsidor – för insidan är ändå densamma, syftet är densamma – och olika är ju faktiskt riktigt jävla ok också…
”Life socks sometimes – sometimes not – and it’s ok!”
Marko Latva-Nevala
aka Tips Fråncoachen
