Idag har jag förmånen att ha Marko Latva-Nevala som gästbloggare hos mig igen med ännu en tänkvärd text.
”Hej, jag har bara varit här i livet i dryga året, men har redan hunnit filosofera en hel del över hur ni ”intelligenta vuxna” agerar…
Vi kan börja med uppmuntran – när jag växte upp, då hejades det ivrigt för varje framsteg jag gjorde. ”Titta lampan! Säg mamma! Titta, du kan rulla runt, kan krypa, du står! Wow – du kan gå!!!” Då jäklar peppade ni mig, men vad hände sen? Då böts uppmuntran mot …begränsningar – ”det går inte, sitt still, prata inte när du äter, spring inte runt…” Smart drag…. NOT!
Bara så ni vet, jag började inte krypa eller gå för att ni sa det – jag gjorde det för att jag såg det jag ville ha, ett mål, som jag bestämde mig för att nå! Och vet man sitt varför, har ett brinnande hjärta – då finner man alltid en väg.
Och när jag lärde mig gå, det törs jag knappt berätta… Hade jag använt ert tankesätt om att ramla, att misslyckas, så hade jag redan vid ett års ålder sagt till mig själv ”nä, nu har jag prövat gå tre gånger, och åkt i backen varje gång, det går nog inte att gå i den här staden – jag ligger kvar och jollrar resten av livet…!” Så sjukt…
Fascineras också av att ni vet en massa om vad som ska göras, ni påminns om det jämnt och ständigt – ändå Gör ni inte det! Och ni kallar er Smarta! Suck…
Undrar också varför ni är så skraja för att göra fel? Så till den milda grad att ni slutar att ens pröva? Skärp er! Det är av felen vi växer, av fallen vi lär oss att kämpa, av misstagen vi skapar nåt ännu bättre. Tro mig, JAG har gjort massor av fel, och därför har jag lärt mig så många rätt! Fel är kul – de blir ofta en minnesvärd story! Det största felet, som inte är kul – är att inte våga alls, bara sitta kvar som en amöba medan livet och övriga världen springer ut i universum! Näe, skärp er…
Ni drunknar i kunskap, men svälter i visdom. Ni har all erfarenhet, men blir bara räddare. Ni slutar vara nyfikna, ni tappar leklusten. Ni börjar älta, ni späder på det med oro, och ni ser inte nuet. Ni tycker att betyg är viktigare än er egen kompetens. Ni ser mycket som omöjligt – men kolla mig! För mig är allt nytt och stort, men inte omöjligt. Varenda sak jag har i min omgivning – har en gång varit en omöjlighet! Men tack vare tänkande individer såg de nåt annat – och förändrade världen!
Nä, ska ni komma nånstans här i livet så får nu släppa era bojor, utmana istället farorna, alla rädslor, var nyfikna, var glada. Ta fram barnet i er igen. Var modiga nog att starta. Var tuffa nog att bestämma er, Var stora nog att Tro. Våga drömma, fantisera, hoppas. Var stark nog att orka fortsätta, var uthållig nog att aldrig, aldrig, aldrig ge upp! Vill du gå – så pröva och pröva och pröva – tills du lyckas, det finns inga andra alternativ. Gör det ni vet att borde, ni kanske – till ett måste, ett vill, ett ska!
Baxa tbax era medfödda kunskaper!
Detta var små rader från en som vet att de är de barnsliga stegen på livets stig – som är de mest ansvarsfulla. Ta dina babysteg, en i taget – och gå mot din framgång. Kan jag det – kan du det!”
Med härliga hälsningar
Elias, 13 månader …
Marko Tips Fråncoachen Latva-Nevala
