Bluffsyndromet

Bluffsyndromet

För några år sedan satt jag och kollade på stjärnorna på slottet på SVT. Det var Louise Hoffstens tur att vara huvudgästen. Jag har alltid gillat hennes musik så jag var nyfiken på vad hon hade att säga. Vid ett tillfälle säger hon att hon ännu inte känner sig som en musiker och bara går och väntar på att hon skall genomskådas som en bluff. Det är då övriga ”stjärnor” utropar samstämmigt: -Strunt i det för så känner vi också och så känner alla.

Det kan väl vara så att alla känner så men det innebär inte att det är bra. Det är som att hela tiden gå omkring och vara rädd för att avslöjas. Det där är ett tydligt tecken på att det personliga ledarskapet behöver tränas.

The imposter syndrome – bluffsyndromet – är ett begrepp som myntades av amerikanska psykologer på 1970-talet. Sedan dess har det kommit såväl böcker som psykologiska studier i ämnet. Personer som lider av bluffsyndromet tror ofta att merparten av deras framgångar beror på yttre faktorer såsom tur och tillfälligheter, snarare än talang och kompetens.

Många stämmer in med uttalanden som att ”det är en ren tillfällighet att det gått bra för mig ”och att ”jag inte har den kompetens som jag behöver för jobbet och därmed är en bluff.” Enligt en amerikansk forskningsstudie från 1980-talet lider 40 procent av alla framgångsrika personer av bluffkänslor. Med tanke på att kraven på chefer har ökat sedan dess är det inte förvånande om den siffran är ännu högre i dag. Andra studier visar att 70 procent av alla människor förr eller senare oroar sig över att bli avslöjade, genomskådade i sina tillkortakommanden.

Jag kan i mångt och mycket känna igen mig i det Louise Hoffsten känner. Även om jag vet att mina föreläsningar är grymt uppskattade så kommer det vissa dagar då jag känner mig låg, trött eller sliten och då kan dessa tankar komma till mig. Som tur är så har jag de senaste åren blivit bättre på att känna igen signalerna när de kommer och bli medveten om dem för att kunna se mer realistiskt på hur det verkligen är. Idag är jag fullt medveten om att min lägsta nivå är väldigt hög och den tanken kan jag landa tryggt i de dagar jag behöver göra det.

Jag är som tur är bara en människa med mina styrkor och tillkortakommanden precis som alla andra har. Men jag har lärt mig att när signalerna kommer tänka på ett ordspråk som säger:

”Du drunknar inte av att någon kastar dig i sjön, du drunknar bara om du inte tar dig upp igen.”

Men de flesta dagar har jag som tur är mig själv på min sida och tycker att jag är bra som jag är, men så tränar jag också mitt eget personliga ledarskap varje dag och har gjort det nu i snart 9 år.

Kom ihåg att ingen kan vara så bra på att vara du som du kan. Alla är vi bäst på att vara oss själva och det kan vi vara utan bekostnad av andra, för de är bäst på att vara sig.

Gör dig en riktigt härlig dag för det är du verkligen värd. Så värd.

Torkild Sköld

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail