Idag gästbloggar Marko Latva-Nevala aka Tips Fråncoachen hos mig igen och det är alltid lika läsvärt.
Var på en filosofisk ballongtur inatt. Ju högre jag steg, ju mer luft jag fick under ”mina vingar” och i min ballong av visdom – ju mer insikter fick jag.
Tänk att de hinder, de motgångar, de berg av problem jag upplevde när jag stod på marken, nu tycktes krympa till små gruskorn av obetydelse. Tjatet med dottern om kläder kändes larvigt när jag såg över vidderna och hörde svanens vingslag. Bitterheten över en tappad affär kändes patetisk när jag mötte en örns blick. Och hur mesigt känns inte min rädsla för ett sketet Nej nu när jag har himlens möjligheter runt mig. Här uppe vad jag fri från datorns bojor, fri från mobilmastens täckning, fri från de förankringar som höll min potential fastlåst i backen. Här uppe kunde mina tankar flyga fritt, få vingar, lyfta till högre höjder.
Såg ner, och landskapet blev mindre och mindre, städer blev prickar, länder förenades i ett gemensamt klot. Vet ni vad det märkliga var? Jag såg inga gränser, inga linjer som markerade att ”här är mitt”. Fanns inga ”vi och dem”, inga gränskontroller, inga raser, inga åsikter som kolliderade, inga lag att hata.
Jag såg jorden som en myrstack, där alla, utefter sin förmåga och med gemensamma krafter, hjälptes åt att leva i symbios med varandra. Drönare, arbetare, drottningar – alla drog sitt strå till stacken. Vilken härlig syn!
Plötsligt krängde ballongen till, sjönk snabbt, och med ett duns vaknade jag – i min säng. Yrvaket reste jag mig, med en skön känsla i kroppen, slog på min TV och möttes av bilder om krigsscener, huliganer, främlingsfientlighet, politikergnabb, hat och oförstånd. Borta var de gemensamt kämpande myrorna – kvar var stackarna…
Då bestämde jag mig. Jag ska fan leva min dröm. Och få med mig andra i den. Sträva efter ett liv och samhälle som bygger på samförstånd, förståelse, omtanke. Jag ska börja med mig själv, skapa en förändring i min inre värld, För då kommer även min syn på omvärlden förändras, förbättras. Ifall fler gör samma sak, drar sitt strå till stacken av gemenskap och lycka, kommer vi få en bättre värld.
Jag tänker inte nöta bort min energi på jordens misär, som en fläck att envist gnugga på. Jag tänker likt tvättmedel ösa på med positiva tankar och handlingar, så skiten istället löses upp, förintas, försvinner. Det är roligare. Jag tänker sprida mitt budskap om att en egen tro på sin förmåga, eget ansvar, egna tankar och handlingar är det som skapar ett positivt resultat. Det finns två val att välja – spotta eller svälja. Och jag vet vad jag ska göra. Jag ska inte längre svälja den skit av felaktigheter och begränsningar omvärlden försöker trycka in i mig. Om jag så ska spotta länge på stenen för att den ska bli blöt av omtankar, av tro, av mod, så tänker jag göra det.
För vet du vad – jag är full av saliv, och jag kan spotta långt…
Vill du följa med och spotta fram insikten hos fler?
Marko Latva-Nevala
aka Tips Fråncoachen
