Att vara kvinna är inte alltid lätt

Att vara kvinna är inte alltid lätt

Idag gästbloggar Maria  Lagerstrand

Det är meningen att man ska vara smal, snygg, smart, välutbildad, trevlig, social och hålla sin kropp i perfekt form och god kondition, genom hela livet. Gärna gå i klackskor, och lägga en förmögenhet hos frisör och nagelterapeut.

Vad gäller att vara man, ja då behöver endast något av följande uppnås:
Smart, välutbildad, trevlig, välvårdad och/eller social. I alla fall är det ingen som påpekar, om en kille skulle vara småfet, gubbgrinig ibland, ha fet hy eller kluvna hårtoppar. Han duger bra ändå.

Men jag kan tycka att det är otroligt sorgligt, att det finns tjejer/kvinnor som inte kan tänka sig att gå utanför dörren utan smink! De kan inte tänka sig att visa sig i bikini, efter att de fått barn, det hänger och putar lite här och där…så de ser ut som vilken småfet man som helst, som glatt och obekymrat visar sig på stranden. Och där får jag nog säga, att det är då banne mig inte männen som har åsikter om detta, utan kvinnor sinsemellan. Jag tycker att det finns alla förutsättningar för kvinnor, att börja vara som männen där, lite trevligare mot varandra. Man behöver inte gå in för att sänka någon, bara för att man kan det.

Att bry sig om vad andra tycker, är helt onödigt. Om ni visste hur lite tid de ägnar åt att fundera på hur ni tar er ut, så skulle ni inte bry er ett skvatt om det. Det är dessutom deras sanning, inte er. Och de som gör misstaget att ha mindre smickrande åsikter om er, förlåt dem. Inte för deras skull, utan för er skull. Det ger er frid att tänka på roligare saker!

 

Förlåt-stark

Jag klarade aldrig att förstå, hur jag skulle kunna ta mig fram vettigt, med klackskor och snäv kjol. Jag insåg snabbt att det var inget för mig. Påminde i nyktert tillstånd om ett raglande, berusat fnask. Ont gjorde det, och snabb blev man inte. Handikappande klädsel. Nej, jag tar mig helst fram i jeans och Blundtstone med stålhätta, eller möjligen Dr Martens. Det kan bli platta sandaler, vid enstaka tillfälle. Men jag är liksom nöjd med min längd.

Det jag tycker för egen del är viktigt, är att jag sköter min kropp någorlunda, för såvitt jag vet, får vi bara en var. Få delar är utbytbara… Fem barn har jag fött, så det sätter spår i t.ex. bäckenet, men tar man inte allt för stora kliv, bärandes på alltför tunga saker, så håller det också. Jag tankar med artegen föda, så jag håller mig pigg och mätt utan att bli alltför fet, och kan bygga tillräckligt med muskler så att jag klarar att ta mig upp t.ex. ur ett hål, om jag ramlar ner. Det klarade jag inte efter senaste graviditeten med tvillingarna, -09, så det fick jag ju jobba på. Nu är jag inte så tung och orkeslös längre. Hade jag inte varit så fördärvat lat, skulle jag nog varit ute och joggat också, det är bra att orka springa långt, när djuren rymmer. Men det är inte kul att jogga. Den dagen jag möter en leende joggare, kanske jag ska fundera på det…men jag lovar inget… 😀

Mina föräldrar har alltid sagt att jag är fin som jag är. Både på insidan och på utsidan. Nu har jag ju väldigt trevliga, förståndiga (om möjligen lite partiska) föräldrar, men ni som inte har det, kanske i alla fall har en spegel? Om så är fallet, gå upp (helt osminkad) ur sängen på morgonen, sträck på dig, och visa spegeln ditt vackraste leende. Där ser ni sanningen! Inte illa va?

Maria Bondfia Lagerstrand

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail