Är du straffad?

Är du straffad?

Idag har jag än en gång förmånen av att ha Marko Latva-Nevala som gästbloggare hos mig.  

Har du upplevt dig straffad nån gång? Känts som du och nån annan haft olika målbilder? Har du nånsin varit oense med någon? Även någon du tycker om? Klart du har! Har du funderat på varför? 

I alla relationer, yrkesmässiga som kärleksfulla, så är den vanligaste orsaken till konflikter och gnabb avsaknaden av nåt – nämligen kommunikation. Och eftersom vi inte har den, börjar vår fantastiska hjärna skapa sin egen sanning med hjälp av generalisering, uteslutning och förvrängning – så är den skapt. Det är därför vi vet att en stol är en stol, även om vi aldrig sett just DEN stolen förut. 

Detta är oftast till nytta för oss, men kan även vara fröet till missförstånd. Vi blir ”tankeläsare” och tolkar andras ord och handlingar utefter vår skeva världsbild, ger dem vår egen version på betydelse, vilket inte alls behöver vara densamma som deras avsikt och mening. Vi bygger upp scenarion i vårt huvud, och finner då ännu mer ”bevis” för vår tro om den andras beteende. Vi lurar oss själva, och reagerar med ilska och frustration – 
”Hur kan du vara så självisk, du gör ingenting, du ställer aldrig upp, hur kan du mena så, jag får göra allt, du har fel…”

Frågan är om det är rätt? Kan jag säga att andra har fel? För den personen har troligen, precis som jag, sin version av sanningen, sin version av stolen, och tycker att det är rätt. Bara för att jag, utefter min tolkning, inte håller med dig, behöver det inte betyda att du, i din tolkning, har ”fel”. Det kan vara bra att tänka på det ibland. 

Och är ilska det bästa sättet att hantera en olik världsbild? Jag tror att ilska oftast möts med ännu mer ilska, som två eldar som kastar ännu mera ved i varandras brasor av ondska, båda parter får taggarna utåt som två igelkottar i fight. Det ger syre åt nåt som borde kvävas.

Det jag däremot KAN säga är hur JAG tolkar en sak – ” när du säger/gör så uppfattar/känner jag…”. Det kan ingen ifrågasätta, mina känslor. Och när vi, istället för att konfrontera konflikten med ilska – ”du ljuger!!!” – istället utgår från vår egen känsla – ”när du säger så, tolkar jag det så här och blir så ledsen…” – möts det oftare med förståelse och vilja att lösa. Tårar klår taggar…

Och lösningen är egentligen så enkel – prata med varandra! Sluta gissa er till vad den andra menar – fråga! Sluta anta saker, speciellt negativa sådana – kommunicera. Gör som flygtornet – repetera budskapet så ni tolkar det lika. Respektera varandra, ge varandra utrymme, döm inte hela nån efter en enskild händelse. Tyng inte varandra, avlasta istället varandra, välj t ex dagar då den ena av er får sova ut medan den andra tar småbarnen (istället för att störa er på den enas ”slöhet”). 

Ändra inte varandra, Älska varann till 80 procent, och gilla läget på resterande – åt båda håll. Köp inte allt din kollega säger, men välj att gilla kollegan som helhet. Berätta vad du uppfattar, och vad du tycker om en sak, utan att kritisera den andras version. Tala med varandra, inte om varandra. Döm gärna, men fördöm inte nåt annat än din egen tolkning. 

Livet är som matematik – många gånger får vi räkna med lite bråk, men låt inte minussidan förta alla plussidor, dividera istället mer med varann, kvotera bort subtraktionerna i livet, addera till det positiva, multiplicera det med förståelse – och finn att summan är viktigast.  

För vi uppfattar saker olika – det vissa ser som en missad straff – ser andra som en räddning…

Marko Latva-Nevala 
aka Tips Fråncoachen 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail