Detta inlägg handlar inte om kommunikation och att uttrycka sina känslor, utan det handlar om gnäll. Någon har sagt att gnälla är som att gunga, man har något att göra men man kommer ingenstans! Det är jag den första att hålla med om för gnäll är ett resultat av hur vi väljer att tolka något som hänt oss. Det kan visserligen kännas skönt att gnälla av sig för stunden och det är ok. Det jag är emot är det ständiga gnällandet på allt och alla. Jag har själv varit bra på att gnälla och jag kan lugnt säga att det definitivt inte gör mig på bättre humör.
Numera har jag en mössa som jag kallar gnällmössan. När jag har behov av att gnälla då tar jag på mig den, sätter äggklockan på 10 minuter och sen sätter jag mig i soffan och gnäller. När sen klockan ringer så tar jag av mig gnällmössan, reser mig och gör något åt saken. Den faktiska handlingen att ta på mössan, sätta klockan på tid samt sätta mig i soffan blir en konkret signal till hjärnan och för min del så släpper gnäll behovet alltid när klockan ringer. Sen tar jag tag i det som har hänt istället för att sitta och gnälla. Jag vet inte om detta fungerar för andra men om de inte testar så får de väl gå omkring och gnälla här i livet.
Livet skall upplevas och inte bara överlevas.
Torkild