För några år sedan hade jag varit på fest i Malmö och sent på kvällen eller rättare sagt tidigt på morgonen, så beställde jag en taxi för att åka hem till Hjärup. Det började att ljusna när jag satt i taxin och för att hålla mig vaken så började jag prata med taxi chauffören. Han hette Ali och han hade bott i Sverige i 15 år. Han berättade att han var kurd ifrån norra Iran och där hade han mer eller mindre blivit utvisad eftersom han inte var önskvärd där pga av sitt etniska ursprung. Men han sa att det inte är mycket bättre i Sverige för här kände han sig inte välkommen heller. Han var civilekonom men det var helt omöjligt att hitta ett relevant arbete så därför körde han taxi. Han tyckte taxijobbet var bra men det var inte det han var utbildad till och det han var utbildad till kunde han som sagt inte få något jobb inom. Han menade på att han inte var välkommen i varken Iran eller Sverige och det var då jag frågade honom var han hittar sin trygghet. Ali tittar mig i ögonen via backspegeln eftersom jag sitter i baksätet. Här, svarade han och slog sig för hjärtat. Jag hittar min tillhörighet och trygghet i mig själv.
Vidare berättade han att han hade en son som var 13 år och hans svenskfödda kompisar kallade Ali för invandrare fastän Ali bott i Sverige i 15 år och de var bara 13 år. Ali menade på att han kommer alltid vara invandrare och hans barn andra generationens invandrare osv. Det är då det slår mig hur lätt vi har i Sverige för att sätta etiketter på allt och alla och sen generalisera att alla med den eller den etiketten är på ett visst sätt. Det är rent ut sagt ett tragiskt sätt att skapa fördomar om folk och sätta dem i fack för då tror vi oss slippa ansvaret att lära känna dem eftersom vi oftast, inte alla, är rädda för det okända.
Ali hade helt enkelt blivit bortvald men blev det hela tiden utifrån sitt ursprung och att han fått etiketten invandrare. Bortvald till att inte få de jobben han var kvalificerad för och bortvald till tillhörighet i det svenska samhället pga av sitt ursprung. Då kontrar kanske en del av er med att säga att det är mycket upp till honom om han skall bli integrerad i samhället och visst är det så men han har hamnat i den lägsta divisionen från början och det kräver otroliga ansträngningar att ta sig upp till elitserien.
Det jag lärde mig av åkturen med Ali var vikten av att hitta tron och tilliten till sig själv. Fastän det stormade rejält kring honom så valde han att känna trygghet och tillhörighet i sig själv och kanske framförallt inte bli bitter för det upplevde jag honom verkligen inte att vara. Nu har de flesta av oss inte blivit bortvalda på samma sätt men bortvald kan man bli på andra sätt som t.ex i en relation, till ett jobb eller liknande och det är då vi behöver känna tro och tillit till oss själva.
Hur gör man då det? Att träna upp sitt personliga ledarskap handlar om att bygga upp tron och tilliten till sig själv och hur man tränar det personliga ledarskapet har jag skrivit om flera gånger tidigare på denna sida. Det är viktigt att våga bli bortvald för det kommer hända de flesta av oss och som sagt vi måste förbereda oss. Bästa sättet att vara förberedd på det som komma skall är att vara stark i nuet. Hur man tränar sitt personliga ledarskap kan du läsa på min hemsida.
