Alla upplever sitt eget liv. Det låter kanske självklart, men stanna upp en stund och smaka på de orden. Alla upplever sitt eget liv – det betyder att ingen annan kan känna exakt det du känner, tänka det du tänker, eller fullt ut förstå hur just du tolkar verkligheten omkring dig. Det är som att varje människa går omkring med ett par osynliga glasögon som färgar deras upplevelse av livet. Glasögon som formats av barndom, uppväxt, relationer, besvikelser, drömmar, rädslor och segrar.
Och här kommer det verkligt viktiga: alla har ett eget ansvar för hur man vill uppleva sitt liv. Det är kärnan i självledarskap.
När livet skaver – vad gör du då?
Jag säger inte att livet alltid är enkelt. Jag vet mycket väl att det finns dagar då det känns som att någon annan sitter vid rodret. När omständigheterna tycks ta kommandot, när livet överraskar med smärta, svek eller sorg. Men även då, kanske särskilt då, har vi ett val. Vi har alltid ett val i hur vi vill förhålla oss till det som händer.
Du kanske inte kan kontrollera vädret, men du kan välja om du vill förbanna regnet eller dansa i det.
Det är där självledarskapet börjar – inte i att ha full kontroll över livet, utan i att ta ansvar för sina reaktioner, sin attityd, sina val och sin riktning. Självledarskap handlar inte om perfektion. Det handlar om medvetenhet.
Att kliva ur offerrollen
Vi har alla varit där – i känslan av att vara ett offer för omständigheter. ”Om bara min chef hade…”, ”Om bara mina föräldrar hade…”, ”Om bara jag hade fått andra förutsättningar…” Men det är just den där lilla meningen – ”om bara…” – som är så förrädisk. Den lurar oss att tro att vi måste vänta på att något utanför oss ska förändras innan vi själva får må bra eller känna oss fria.
Men livet fungerar inte så.
Att kliva ur offerrollen betyder inte att vi ignorerar det som har varit svårt. Det betyder att vi slutar låta det definiera oss. Det betyder att vi ser att vi har en styrka inom oss att påverka – att leda oss själva, trots allt.
Eget ansvar – inte skuld
Det är också viktigt att förstå att ansvar inte är samma sak som skuld. Att ta ansvar betyder inte att vi ska skuldbelägga oss själva för allt som sker. Det betyder att vi erkänner vår makt att påverka. Det är en frigörelse. En inre revolution.
När vi tar ansvar för hur vi upplever livet, får vi också makten att förändra det. Vi går från att reagera – till att agera.
Självledarskap i praktiken
Så hur ser det ut i vardagen?
- Att välja att lyssna innan du dömer.
- Att våga känna istället för att stänga av.
- Att säga nej när du menar nej – och ja när du menar ja.
- Att sluta vänta på att någon annan ska ge dig det du längtar efter – och börja ge det till dig själv.
- Att fråga dig själv varje dag: ”Vad behöver jag idag för att vara den bästa versionen av mig själv?”
En ständig resa
Självledarskap är ingen quick fix. Det är en livslång resa. Ibland snubblar vi, ibland står vi stilla, ibland går vi i cirklar. Men vi fortsätter – steg för steg – för att vi vet att varje steg i rätt riktning är ett steg bort från vanmakt, och ett steg närmare frihet.
Så nej – det är inte lätt alla gånger. Men det är ändå vårt ansvar. Och med det kommer också vår största möjlighet.
/Torkild Sköld
www.torkildskold.se
Vill du att jag även gör ett Instagram- eller Facebook-inlägg baserat på detta blogginlägg?
