Tack för att Du bestämde dig för att bli föreläsare en gång i tiden!!

Tack för att Du bestämde dig för att bli föreläsare en gång i tiden!!

Det kom ett brev efter min föreläsning i Stockholm igår från en tjej som var med men som hade lyssnat på mig tidigare. Vilken fantastisk resa hon har gjort.

Hej Torkild! Jag har följt dig länge på sociala medier och i januari-17 hade jag nöjet att få lyssna på dig i Halmstad. Wow säger jag bara, vilka spår det satt i mig o i mitt liv. Då arbetade jag på en arbetsplats jag var less på, både vad gällde arbetsuppgifter o ledarskap. När du pratade så kändes det som ett uppvaknande för mig. Jag var sur, gnällig o spred dålig energi insåg jag. I april-17 sa jag upp mig från jobbet(fast tjänst i en butik sedan 11 år) Hoppade på ett vikariat i en fabrik med tanken ”att det löser sig”.

Jobbet i fabriken var hur kul som helst o trivdes fint. Det hann bara gå en kort tid innan jag fick nytt jobb. Min ”nya” energi tror jag gjorde sitt! Det nya jobbet var på ett kontor med blandad administration o även det passade mig fint! Vid årsskiftet så kände jag att något saknades, arbetsuppgifterna var få o mindre roliga ibland, vi fick även en ny chef som tog mer energi än gav. Nu i april fick jag ett tips om ett jobb, helt annat än vad jag gjort tidigare o framförallt, det låg 55 mil ifrån min trygga hemstad. Många tankar o funderingar såklart men så tänkte jag på det du sagt om var man ÄR o vill VARA. Jag ville vara någon annanstans o få mer utmaningar o få utmanas.

Nu sitter jag uppe i Stockholm(bodde tidigare i Laholm) jobbar på världens bästa arbetsplats med bra villkor o framförallt bra ledarskap. Känner inte en kotte här men vad gör väl det? Man kan väl lära känna? Så, för att göra en lång historia kort, det är viktigt att tänka på var man är o vill vara o för min del, gå utanför komfortzonen ibland! Annars skulle jag säkert suttit kvar, missnöjd med liv o jobb o livet skulle bara lunka på. Många säger att jag är modig som sålde lägenhet o bil o flyttade men jag hävdar bara att det är små steg jag tar som sen gör att man bara vill ta fler o fler steg… livet är för kort för att inte levas!

Tack för att Du bestämde dig för att bli föreläsare en gång i tiden!!

Bästa hälsningar Anna Sörman

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail