[border]
Jag har alltid vetat att jag kan bli precis vad jag vill för det sa mina föräldrar till mig när jag var liten. Däremot så sa min far till mig att du aldrig skall tro att du är något. Han menade egentligen inget illa med det utan snarare att jag skulle anpassa mig till rådande omständigheter och sköta mitt jobb. För han så var man i mångt och mycket en bra människa bara man skötte sitt jobb. Det var inställningen i hans generation.
Men för mig blev detta hur mitt liv skulle påverkas. Jag visste att jag kunde prestera och göra saker men jag gjorde det för att andra skulle bekräfta mig och tycka att jag dög. Jag glömde bort att jag skall prestera för min egen skull och tycka att jag duger som jag är. Jag gick hela tiden runt och var självcentrerad dvs. brydde mig vad alla andra tyckte om mig. Jag var bara nöjd med mig själv när andra var nöjda med mig. Jag kunde aldrig vara nöjd med mig själv för den jag är med mina fel och brister. Jag sökte bekräftelse överallt men när jag fick den så kunde jag inte ta emot den.
Jag vill dock vara tydlig med att jag inte skyller på mina föräldrar för att det har blivit som det har blivit. De gjorde så gott de kunde och trodde var rätt, men sen blev det lite knasigt ibland. Jag älskar och respekterar dem till fullo och jag har förlåtit dem inför mig själv på riktigt för den tiden och inser att bara jag och ingen annan kan träna upp mitt personliga ledarskap idag. Det blir absolut inte bättre av att älta det som varit och skylla på det. Bara jag och ingen annan kan ta ansvar för mitt liv.
[border]
Självförtroende respektive självkänsla
Självkänsla och självförtroende blandas ibland ihop fast de inte riktigt är samma sak. Den danske familjeterapeuten Jesper Juul menar att självförtroende har med prestationer att göra, alltså hur mycket man tror på att man ska klara av saker.
Självkänslan handlar om hur man ser på vem man är innerst inne med både sina starka och svaga sidor. Om man har en bra självkänsla påverkas man inte lika mycket av vad andra tycker och tänker om en och man törs vara sig själv i olika situationer. Man klarar av att alla inte tycker jättemycket om en eller tycker att man är bäst på olika saker. Om man har låg självkänsla kan det tvärtom kännas jättejobbigt med en enstaka kommentar om till exempel ens utseende.
Det är svårt att se utanpå hur en person upplever sin självkänsla. Någon som till ytan ser väldigt lyckad ut, som ser bra ut, är duktig i skolan eller på jobbet och har många vänner, kan i själva verket ha låg självkänsla och känna att hon eller han inte duger och räcker till.
Mitt självförtroende har alltid varit bra. Jag är orädd och har aldrig tvekat för att göra stora beslut i mitt liv. Inte alltid bra beslut men ibland är det bättre att göra mindre bra beslut än inga beslut alls. Dock så har min självkänsla oftast varit väldigt otränad och jag har trott att folk skulle se igenom mig att jag bara är en bluff. Detta ledde till att jag höll en snygg yta utåt men inåt så var den rätt så trasig. Många tyckte att jag verkade högfärdig och så kunde det tolkas, men inners inne handlade det om en rädsla för att bli avslöjad för att jag inte duger som jag är.
Efter att ha träffat massor av kloka människor så har jag de senaste 9 åren varit väldigt bra på att träna min självkänsla, vilket gör att jag idag på riktigt tycker om mig själv för den jag är. Jag har kommit till insikt med att precis som med den fysiska konditionen, så måste jag träna min självkänsla resten av livet för att vara i bra kondition och därmed ha ett bra personligt ledarskap.
Jag inser numera att jag gör så gott jag kan och det är tillräckligt för jag är bra som jag är. Jag har slutat att bry mig om vad andra människor tycker om mig och tagit den energin till att bry mig om andra istället. Inte för att jag struntar helt i vad andra tycker men det är inte längre avgörande för att jag skall må bra. Jag har insett att jag kan göra fel men jag är aldrig fel. Jag är lika mycket värd i motgång som i medgång.
Jag vet att vissa dagar dippar självkänslan men då är jag trygg med att jag har verktygen för att ta tag i det. Men framförallt insikten om att det är ok att dippa ibland om jag tar ansvar för att plocka upp mig igen. Jag är bara människa precis som alla andra och så skall det vara. Det är liksom meningen med livet att få vara den vi är och tycka om oss själva för den vi är.
Jag är bra som jag är och du är bra som du är.
Här kan du se var i landet jag föreläser där alla kan boka biljett.
http://torkildskold.se.preview.citynetwork.se/oppna-forelasningar/
