Vilken lättnad att få det sagt

Vilken lättnad att få det sagt

Vilken lättnad det innebär när vi inser att vi gjort fel och känslomässigt sårat någon, och får orden ”jag ber om ursäkt” sagda. Det finns en skillnad mellan att be om ursäkt och att be om förlåtelse. När jag ber dig förlåta mig vill jag att du ska ändra dina tankar och känslor om mig och det jag gjort. När jag ber om ursäkt tar jag på ett annat sätt ansvar för mitt handlande och överlämnar ”förlåtelse-ansvaret” till dig. När jag handlat fel blir min uppgift att be om ursäkt och gottgöra så långt jag har möjlighet till det. Be alltså hellre om ursäkt än om förlåtelse när du gjort fel.

Visst kan vi, speciellt när vi känner oss sårade och kränkta, handla obetänksamt och säga sårande saker till varandra.  Men det kan ändå aldrig ta bort skuldbördan från den som handlat fel. Våra försvarsmekanismer kan spela oss spratt ibland.

Jag har definitivt haft svårt i livet för att säga förlåt och även om jag har blivit bättre på det så behöver jag fortfarande träna på det framöver. Framför allt var det en tid i mitt liv då jag inte tyckte om mig själv och då hade jag svårt för att be om förlåtelse för det innebar för mig att jag var tvungen att acceptera att jag hade gjort fel och då tyckte jag ännu sämre om mig själv.

Vi gör fel, vi sårar, vi kränker, vi blir sårade, vi känner oss kränkta, respektlöst bemötta, konflikter uppstår… att inte släppa det känslomässiga taget om det förgångna – att älta, gör att det blir tungt att bebo sig själv.

Vi säger till varandra: nej, nu ska du inte ge mera tid och tankar åt den där personen eller den där händelsen. Nu ska du försöka strunta i det där.  Men det är lättare sagt än gjort.  Händelser och uttalanden som förorsakat oss smärta och gör ont sätter sig som etsningar i vår själ. Tack och lov gör även goda handlingar och ord det. Allt det som berör oss på djupet och väcker starka känslor blir som tatueringar i vårt minne.

Att förlåta är viktigt för välbefinnandet, men få av oss har insett hur viktigt det är. Det sägs att vi rent fysiskt mår bra av att förlåta – bitterhet och grämelse kostar i hälsa och livskvalitet.  Vi kan med vår okunskap om vikten av att förlåta, eller vårt beslut att inte förlåta, både förlänga och fördjupa vårt illamående.  Det ligger en oerhört nedbrytande kraft i att älta besvikelse, bitterhet och hat. Precis som i att bära på skuld och skam.

152074-apple-versus-samsung-sorry-seems-to-be-the-hardest-word1_4352093_lrg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Definition av förlåtelse

Svensk ordbok definierar förlåtelse så här: ”Upphöra att känna bitterhet mot någon eller kräva gottgörelse för liden oförrätt.” Förlåtelse är att upphöra med att gräma sig över att det som hänt har hänt. Man har frigjort sig från tanken om hur det borde ha varit. Förlåtelse är också att ge upp den förbittring man eventuellt har rätt till att känna. Man kräver helt enkelt inte längre gottgörelse.

Min tanke blir: Jag tar ansvar för mig och mitt välmående, du bär ansvaret för vad du gjort. Jag kommer inte längre att låta det som hänt skada mig. Förlåtelse innebär frihet. Då behöver jag inte längre undvika någon eller må dåligt av att tänka på någon eller något. Att förlåta får alltså inverkan på den känsloeffekt som den felaktiga handlingen haft på mig hittills.

Att förlåta kan vara mycket svårt och när vi klarar av det betyder det att omtanken om oss själva har segrat över det förgångna. Att bearbeta och nå fram till förlåtelse är möjligt, däremot kan vi som bekant inte ändra på det förgångna.

Att vi efterskänker den andres skuld betyder inte att vi ska släta över och försöka intala oss att handlingen inte var så farlig.  Vi måste inte acceptera eller frånse det som var fel. Däremot behöver vi acceptera att det som hänt verkligen har hänt.

Ofta förknippar vi ordet acceptans med att vi ändrat vår syn på något så att den blivit mer positiv. Men ordet acceptans betyder rätt och slätt att man ser verkligheten som den är. Accepterande är utöver den intellektuella tanken även en känslomässig insikt. Det har blivit sant på alla plan. Om vi ska kunna släppa taget är den insikten nödvändig, om än den gör ont.

”Älska, glömma och förlåta”, vi har alla hört orden. Liksom uttrycket ”att förlåta är att kasta något i glömskans hav”. Men att förlåta har inget med minnesförlust att göra. Förlåtelse är inte detsamma som att glömma, eller som sagts ovan, att skyla över det felaktiga som begåtts.  Att ge någon förlåtelse är inte detsamma som att säga, ”det är OK, det gjorde inget”. En fel handling kan aldrig bli en rätt handling. En del saker kan man inte glömma. Och vi har rätt att fördöma handlingen och handlandet, om än vi förlåtit.

Att vänta med att förlåta tills den som sårat oss ber om ursäkt för sitt handlande kan göra att vi får bära på vår besvikelse eller bitterhet hela livet.

Att förlåta gör oss till vinnare, inte förlorare. Om vi lyckas är vi själva de största vinnarna. Genom att träna oss på att be om förlåtelse kommer vi känna oss starkare som människor. Vi kommer vara mindre rädda för att göra fel för vi vet att vi kan be om förlåtelse. Vi blir bättre på att tolka vad som är accepterat hos andra och vi blir bättre på att respektera vår omgivning när vi förstår vad som är ok för andra. Utifrån mitt synsätt så är att kunna förlåta ett bra tecken på ett gott personligt ledarskap.

Delar av texten kommer från www.netikka.net

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail