Tjenare, hur är läget? Frågade han mig när jag kom in i butiken. Det var en ung kille som var försäljare i klädesbutiken jag hade gått in i. Ung och ung förresten, de flesta jag träffar blir med åren yngre än vad jag är ju äldre jag blir, men han här var betydligt yngre än mina snart 55 år. Jo då svarade jag, det är riktigt bra. Hur är det själv?
Det är helt underbart svarade han. Tänk vilken lycka att få jobba här. Jag undrade lite hur han tänkte för utomhus var det strålande sol och 27 grader. De flesta jag känner brukar föredra att vara lediga då istället för att jobba. Nästa tanke som for igenom min fördomsfulla hjärna var att bara han inte är en sån där överdrivet reseledarkäck försäljare som kryper innanför skinnet på mig. Men den här killen var annorlunda.
Han frågar om jag har kört långt för att komma hit eller om jag bodde i trakten. Nej, svarade jag undrande, jag bor en bra bit utanför stan. Du då, var bor du? Han berättar då att han bor 7 mil därifrån och pendlar varje dag. Men det gör inget sa han, för jag har världens roligaste jobb. Jag får sälja kläder till människor och det är hur kul som helst.
Jag svarade att har man ett roligt jobb så har man inget jobb att gå till för det är inte jobbigt. Precis, svarade han, för mig är detta rena rama fritidssysselsättningen. Jag log för mig själv för jag förstod precis vad han menade. Ja, sa han, det är så många som gnäller över sina jobb och bara längtar efter sin pension och det är ju rätt så jobbigt om man har 30 år kvar att jobba. Egentligen är jag byggare från början men det trivdes jag inte med så efter det har jag provat en massa olika jobb men nu är jag här och det är kanonbra. Sen vet jag inte om detta är det jag skall hålla på med resten av livet. Nej svarade jag, det är inte lätt att veta, jag vet ännu inte vad jag skall göra när jag blir stor. Han tittade på mig och vi skrattade gott åt vårt samtalsämne. Jag kände att denna killen har något speciellt. Han har hjärtat med sig i det han gör och han känns för mig som äkta på riktigt.
När jag skall betala så berättar han att han för ett par år sedan var med om en svår trafikolycka där han var nära att omkomma. Han låg medvetslös i två veckor och sedan 5 månader på sjukhus. Efter en lång sjukskrivning var han nu åter arbetsför och hade precis börjat sin anställning där han var nu.
Jag har själv varit nära andra sidan för några år sedan så jag kunde delvis förstå vad han menade men jag valde att inte berätta om min historia för det hade inte tillfört något i den upplevelsen jag befann mig i nu.
Du förstår sa han, att efter allt det jag har varit med om är jag så fantastiskt glad för att jag kan jobba här och träffa människor som dig. Jag är så glad för livet varje dag.
När jag hade betalat tog jag honom i handen och sa tack. Tack för vad, frågade han?
-Tack för att jag fick träffa dig för du är den mest fantastiska person jag träffat på länge och du har gjort min dag.
Jag gick därifrån ut i det 27 gradiga solvädret och fortsatte denna dagen som den var tänkt men en upplevelse rikare. Runt omkring mig fortsatte världen som den alltid gör om vi inte stannar upp, blir medvetna om, tillåter oss att uppleva och njuta av det som sker.
Livet skall upplevas och inte bara överlevas.
