Sitter på Starbucks och tar en kaffe och gläds åt att läsa kommentarerna från några som var med på min fullsatta föreläsning i Stockholm igår kväll. En härlig kväll med underbar publik som du kan läsa om på denna länk.
https://www.torkildskold.se/referenser/omdomen/
Tänker att det är en stor förmån för mig i mitt liv att jag har möjlighet att göra skillnad för andra medmänniskor. Jag ser hur en tjej närmar sig mitt bord och hon undrar om hon får störa mig. Så klart att hon fick. Hon berättar att hon följer mig på Facebook och att det jag skriver har hjälpt henne många gånger. Inte minst nu när hennes man var i USA och de fick inte tillstånd för att kunna träffas. Jag gav henne en kram när hennes tårar föll nerför hennes kind. Jag tackade henne för hennes vänliga ord om mig, gav henne några uppmuntrande ord och hon gick tillbaka till sitt bord och satte sig ner hos sin kompis.
Jag sitter kvar och njuter av mitt kaffe och känner hur berörd jag blev av detta mötet. Hon gjorde min dag och jag kände att jag ville ge henne lite tillbaka så jag gick bort till deras bord. Jag berättade att jag var uppriktigt glad för att hon kom fram till mig och delade med sig av det hon kände. Jag frågade om de hade varit på min föreläsning och det hade de inte men de hade full koll på att jag skulle tillbaka till Stockholm nästa vecka igen och föreläsa. Jag berättade att föreläsningen var visserligen fullbokad men att jag skulle fixa två extra platser till dem båda på min bekostnad om de ville komma. Det ville de.
Nu sitter jag på tåget till Linköping för att föreläsa där ikväll. Det kommer bli kanon för jag mår så otroligt bra över att jag får göra det jag gör.
Livet skall upplevas och inte bara överlevas.
Torkild
