Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att det var bättre förr. Allt var guld och gröna skogar och alla var glada. Så var det såklart absolut inte. Om det nu var bättre förr, varför har då samhället utvecklats. Då skulle vi har varit kvar där borta i historien och trampat jordgolv, ätit rovor och hostat blod av tuberkelos. Ungdomen var bättre förr säger en del. Inte precis om man skall tro Sokrates som sade att:
Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.
Det har alltid pratats om hur hemskt allting är. Det liksom ingår att vemodet och smärtan skall lyftas fram i det dagliga medans insikten om att saker och ting inte är så hemskt skall tryckas ner och förringas. Hellre mörker och kyla än värme och ljus. Hellre dunkel och självförakt än framgångstänk och självförverkligande. Tidningar och tv lyfter framförallt upp kriser, krig och olycker. Om det någongång handlar om något positivt så är det en liten notis inne i tidningen eller som ett litet kort inslag i TV-nyheterna innan vädret.
The Atlantic Journal
Att säga att det var bättre för handlar för mig i mångt och mycket om en rädsla för framtiden och en okunskap om vikten av att leva i nuet. Den 16 juni 1833 skrevs det en artikel i The Atlantic Journal som sa:
Världen är för stor. För mycket händer, det är för mycket brott, för mycket våld och spänningar mellan människor. Hur mycket vi än försöker kommer vi efter i utvecklingen. Den ökande pressen för att man skall hänga med gör att man förlorar fotfästet. Vetenskapen gör nya upptäckter i en takt som gör att man hopplöst famlar i häpnad. Den politiska kartan ändras i en hastighet som får en att tappa andan och inte längre vet vem som styr. Allt går för högtryck, mänskligheten klarar inte mycket mer.
Tid är själva existensen
Av alla abstrakta begrepp så lär tid vara den svåraste tanken att förstå. Tiden är endast en måttstock, ett fenomen som vi förhåller oss till på olika sätt vid olika tillfällen. Tid är subjektivt, relativt och existerar som både inre och yttre fenomen. Tid är också en gemensam överenskommelse, en konstruktion och en konvention. Tid är egentligen själva existensen, utan tillgång till tid, inget liv. Man skulle kunna säga att den som äger tid, äger allt, eftersom man då har möjlighet att förändra, skapa, göra något osv.
Vi har alltid haft 24 timmar om dygnet oavsett vad en del tänker. Hade folk haft 28 timmar om dygnet så hade det varit för lite. Det handlar inte om kvantiteten tid utan kvaliteten på den. Vi kan inte spara tid, bara spendera den. Det finns gott om tidtagare men inga tidgivare. Vi har våra 24 timmar och det är upplevelsen av hur vi spenderar dem som avgör kvaliteten av nuet. Det är när vi inser att bara vi själva och ingen annan har makten över hur vi förhåller oss över vår tid som vi kan bli bättre på att kontrollera den.
